Ramförfarandet i dess nuvarande form räcker inte till för att trygga välfärdsstatens finansieringsbas

Den centrala målsättningen för finanspolitiken, att trygga hållbarheten i den offentliga ekonomin, har inte uppnåtts. Kommunerna kommer sannolikt inte att klara av sina nuvarande uppgifter med den nuvarande finansieringen. Ramförfarandet borde utvidgas till att omfatta hela den offentliga ekonomin.

Även om ramarna för statsfinanserna har hållit under valperioden 2007-2010 och ramförfarandet har stävjat ökningen av statens utgifter, har de i regeringsprogrammet uppställda målsättningarna för hållbarheten i den offentliga ekonomin inte uppnåtts. Ramarna för statsfinanserna omfattar endast ca en tredjedel av hela den offentliga ekonomins utgifter. Det nuvarande ramförfarandet räcker inte till för att stävja ökningen av de offentliga utgifterna på det sätt som målsättningen angående hållbarheten förutsätter.

 

På basis av en hållbarhetskalkyl som har gjorts i samband med revisionen råder i den offentliga ekonomin ett hållbarhetsgap som äventyrar välfärdsstatens finansieringsbas, och som inte ens en kortvarig god ekonomisk tillväxt räcker till för att åtgärda. Ett tillräckligt rörelseutrymme med tanke på kommande kriser är viktigt för att trygga välfärdsstatens finansieringsbas,

 

De utgiftstryck som beror på befolkningens åldrande riktar sig i synnerhet mot den kommunala servicen och socialskyddsfonderna. Kommunerna kommer sannolikt inte att klara av sina uppgifter utan höjningar av kommunalskatten. Det vore ändamålsenligt att fortsätta med ramförfarandet i förnyad och utvidgad form så, att kommunekonomin och socialskyddsfonderna ingår i ramen som egna helheter. I fråga om kommunekonomin är det väsentligt att begränsa den kostnadsbörda som statens åtgärder orsakar kommunerna.

 

Valperiodens första rambeslut är av avgörande betydelse. Hållbarheten i den offentliga ekonomin borde ges större tyngd än för närvarande när man uppställer ramutgifternas nivå och målsättningarna för finanspolitiken. Utgiftsnivån borde öppet och klart härledas från målsättningarna angående hållbarhet i den offentliga ekonomin. Målsättningarna borde basera sig på en realistisk uppfattning av den ekonomiska utvecklingen. Rapporteringen och kommunikationen om hållbarhetskalkylerna är viktiga för att man för medborgarna och de politiska beslutsfattarna kan beskriva de strukturella faktorer i ekonomin och samhället som ligger bakom kalkylerna.

 

Rambudgeteringens syfte att ministerierna skulle inrikta sina ekonomiska resurser inom det utrymme ramen medger, förverkligas inte helt. Utgifter som ingår i ramen, och som baserar sig på lagar och tidigare beslut, borde kunna granskas mera kritiskt än för närvarande. Lagberedningen och ramförfarandet är alltför åtskilda från varandra.

 

Den särskilda berättelsen är den första till riksdagen givna rapporten om en extern revision av finanspolitiken som omfattar hela valperioden. Med revisionen har granskats ramförfarandets funktionsduglighet som verktyg för styrning av finanspolitiken. Enligt plenarplanen börjar riksdagen behandla berättelsen 13.1.2011.

 

Ytterligare upplysningar:

Generaldirektör, jur.dr. Tuomas Pöysti, tfn 09 432 5700

Ledande effektivitetsrevisor, ekon.dr. Heidi Silvennoinen, tfn 09 432 5751

 

Statens revisionsverks särskilda berättelse till riksdagen (B 21/2010 rd): Effekterna av ramförfarandet i statsfinanserna som verktyg för hantering av finanspolitiken

---

Faktaruta: Ramförfarandet i statsfinanserna

 

Ramarna för valperioden uppställer för hela valperioden ett utgiftstak som gäller merparten av utgifterna i statens budgetekonomi så, att de totala utgiftstaket fördelas vidare på förvaltningsområdena specifika ramar. Ramarna för statsfinanserna har i enlighet med praxis under valperioderna 2003-2006 och 2007-2010 framlagts för riksdagen som statsrådets redogörelse.

 

Ramförfarandet i statsfinanserna begränsar inte med någon regel beträffande innehållet eller proceduren den budgetmakt som i Finland tillkommer riksdagen. Av de anslag som hör till ramen är största delen lagstadgade, varför en omriktning av anslagen ofta kräver politiska beslut också i fråga om interna överföringar inom förvaltningsområdet. I praktiken övergår den gamla utgiftsstrukturen ofta från en valperiod till en annan.

 

Hållbarhet i den offentliga ekonomin betyder förmåga att sköta finansieringen av den nuvarande skulden och kommande utgifter. Hållbarhetsgapet beskriver skillnaden mellan nuläget och ett finansiellt hållbart verksamhetssätt. Den hållbarhetskalkyl som gjordes i samband med revisionen utarbetades så, att i den beaktas den osäkerhet som är förenad med befolkningsprognoserna. Dessutom baserar sig sättet för beräkning av kostnaderna för hälsovård och omsorg både på åldersstrukturen och mortaliteten. Hållbarhetsgapets punktvärde är så beräknat mindre än i finansministeriets kalkyler, men visar ändå på en avsevärd risk för möjligheterna att upprätthålla den nuvarande välfärdsstaten.

 

Ramarna för statsfinanserna omfattar enligt 2010 års uppgifter uppskattningsvis ca 37 procent av Finlands offentliga ekonomi och ca 75 procent av statens budgetekonomi. Exempelvis statens finansplaceringar är utgifter utanför ramen. De statliga fonderna utanför budgeten utgör en betydande avvikelse från riksdagens budgetmakt och de står med undantag för statens pensionsfond utanför ramarna.

 

Kommunekonomin står för över hälften av hållbarhetsgapet i den offentliga ekonomin i Finland. Kommunekonomin är förenad med statsfinanserna med många kopplingar och staten bär i sista hand ansvar för finansieringen av de tjänster som har föreskrivits som grundläggande rättigheter. Kommunerna svarar i stor utsträckning för den lagstadgade basservicen inom social- och hälsovård samt utbildning och kultur samt för förverkligandet av de grundläggande rättigheter som anknyter till dessa.

 

I Finlands ramförfarande är det avgörande i fråga om målsättningarna angående hållbarhet i den offentliga ekonomin vilken utgiftsnivån i valperiodens första ram är, och huruvida den klart har härletts från de målsättningar som gäller hållbarheten. Rapporteringen och kommunikationen om hållbarhetskalkylerna är viktiga för att man för medborgarna och de politiska beslutsfattarna kan beskriva de strukturella faktorer i ekonomin och samhället som ligger bakom hållbarhetskalkylerna.

Tillbaka till rubrikerna