Statens revisionsverks årsberättelse till riksdagen 2011

Huvudsakligt innehåll

I Statens revisionsverks berättelse om sin verksamhet betonas de observationer som vid revisionerna har gjorts av styrningen och uppföljningen av lönsamheten och resultatet i den statliga verksamheten samt av lagstiftningens kvalitet.

Revisionsverket konstaterar, att i fråga om de uppgifter som lämnas om den funktionella effektiviteten har statens resultatstyrning förbättrats, men de målsättningar som ministerierna uppställer för den funktionella effektiviteten är alltjämt bristfälliga. Till resultatstyrningen hör, att ministerierna uppställer för ämbetsverken och inrättningarna adekvata resultatmål och att om dem lämnas riktiga och tillräckliga uppgifter i boksluten. Resultatmålen ger en grundval för utvärderingen av statens verkningar och serviceförmåga. Att resultatstyrningen och redovisningsskyldigheten ska förverkligas förutsätter av ministerierna åtgärder i syfte att utveckla resultatmålen och uppföljningen av dem.

Statens revisionsverk konstaterar, att andelen av statsbudgeten för de av statens produktivitetsprogram åstadkomna kalkylmässiga inbesparingarna är av storleksordningen 1,5 procent, och att en stor del av detta blir kvar för att användas av förvaltningsområdena. Det antal årsverken hos staten som omfattas av produktivitetsprogrammet har emellertid minskat från år 2005 till år 2010 med ca 5 600 årsverken. Produktivitetsprogrammet har i en del av projekten försnabbat förvaltningsreformer som har förbättrat serviceförmågan. I en del av projekten har målsättningen varit snabba personalminskningar. Utgångspunkten för att statens produktivitetsprogram inleddes har varit en motiverad och genuin oro för de verkningar befolkningens åldrande har på den offentliga ekonomin, arbetsmarknaden och i synnerhet på den offentliga samt privata sektorns tillgång på arbetskraft. I programmets motiveringar har inte tillräckligt specificerat granskats de självständiga verkningarna på den statliga och den kommunala sektorn. Den kommunala sektorn är i avgörande ställning när man strävar till att svara på utmaningarna för den offentliga ekonomin genom att utveckla produktiviteten.

Statens revisionsverk har upprepade gånger fäst uppmärksamhet vid missförhållanden i lagstiftningens kvalitet. Lagstiftningen ger i ett flertal fall onödigt rum för tolkningar och rättsläget är därigenom oklart. I lagstiftningen används alltför vaga begrepp eller så har nyckelbegreppen inte definierats. T lkningsproblem har också uppstått p.g.a. osäkerhet angående vilken av alternativa lagar som borde tillämpas eller av att lagen har ändrats flera gånger. Dessutom har brister i tolkningsdirektiven skapat en osäkerhet i fråga om det rådande rättsläget. Tolkningsproblemen har för sin del lett till problematiska situationer med tanke på jämlikheten.

Vid de revisioner som hänfört sig till förvaltningens serviceförmåga blir den centrala iakttagelsen förutom lagstiftningens kvalitet också de tryck som hållbarhetsgapet skapar på verkställandet av de offentliga socialoch hälsovårdstjänsterna. De stegrade kostnaderna för hälsovården och utmaningarna för styrningen av en modell med finansiering genom flera kanaler leder till ett ojämnt utbud av service i olika delar av landet.

Att minska hållbarhetsgapet i den offentliga ekonomin förutsätter att sysselsättningsgraden höjs. För att minska den strukturel la arbetslösheten är det viktigt att förbättra verkningarna av sysselsättandet av långtidsarbetslösa och förebyggandet av marginalisering. Sysselsättnings- och aktiveringsåtgärderna har sällan lett till snabb sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden. För bättre sysselsättningsresultat krävs åtgärder som är riktade, individuella och beaktar klientens situation som helhet. Åtgärderna är visserligen dyra och deras förhållande mellan insats och utfall kan vara lågt.

Föregripandet, dimensioneringen och inriktningen av utbildningen har ett direkt samband med de vanligaste målsättningarna för den ekonomiska politiken och finanspolitiken. När den relativa andelen för befolkningen i arbetsför ålder sjunker, accentueras behovet av att utbildningssystemet stöder arbetsmarknadens behov. De offentliga satsningarna på yrkesorienterad utbildning är årligen ca 4,1 miljarder euro. Föregripandet, dimensioneringen och inriktningen av utbildningen utgör för närvarande inte en klar helhet, och förhållandet mellan föregripandet och beslutsfattandet om nybörjarplatserna är ogenomskinligt. Det är nödvändigt att statsrådets ställning i koordineringen av föregripandet och beslutsfattandet stärks. Revisionsverket anser det vara eftersträvansvärt att inkomstfinansieringens andel ökas i finansieringen av både yrkesutbildningsanstalterna på andra stadiet, yrkeshögskolorna och universiteten.

Ibruktagandet av förnybar energi är förknippat förutom med positiva miljöeffekter också med ett flertal möjligheter för folkhushållet på exportindustribranscherna inom innovationer och energiteknologi.

Mellan de olika formerna och produktionssätten för förnybar energi råder skillnader i effektivitet med avseende på produktionskostnader och reducering av utsläpp. De största osäkerhetsfaktorerna i minskningen av utsläppen av växthusgaser är förknippade med produktionen av biodrivmedel. Kostnaderna för och nyttan av olika stödformer borde enligt revisionsverket utredas mångsidigt och beaktas i beslutsfattandet, så att verksamheten blir effektiv både ur ekonomins och utsläppsminskningens synvinkel.

Till stöd för förnybar energi kommer under det påbörjade decenniet att användas synnerligen mycket av statens medel. Tekes stödde projekt inom energi- och klimatteknologi med 181 miljoner euro år 2010.