Den kontinuerliga skuldsättningen i de offentliga finanserna är oroväckande. Regeringens mål för att stärka de offentliga finanserna och dämpa skuldsättningen är motiverade, men i planen för de offentliga finanserna presenteras inga åtgärder för att uppnå dem. Besluten vid halvtidsöversynen leder ännu längre bort från målet. Besluten är inte heller förenliga med säkerställandet av att EU-reglerna följs. I den nuvarande säkerhetsmiljön vore det särskilt viktigt att se till hållbarbeten i de offentliga finanserna.
Regeringen föreslår ingen trovärdig plan för att balansera de offentliga finanserna
Skuldkvoten i Finlands offentliga finanser har ökat till över 80 procent och fortsätter att öka. Bakom skuldsättningen ligger både strukturella och konjunkturella faktorer. Den åldrande befolkningen ökar i synnerhet socialskydds- och hälsovårdsutgifterna, och inkomstutvecklingen inom de offentliga finanserna har inte hållit jämna steg med utgifterna.
På basis av prognoserna uppnås inte regeringens mål för det nominella saldot. Ökningen av skuldkvoten avtar temporärt före utgången av valperioden, eftersom behovet av upplåning minskas tillfälligt genom försäljning av egendom. Utan permanenta anpassningsåtgärder accelererar skuldsättningen efter regeringsperioden. Det är nödvändigt att planera och genomföra stärkandet av de offentliga finanserna långsiktigt och över valperioderna genom bedömning av både utgifts- och inkomstbasen. I den nuvarande säkerhetsmiljön är det särskilt viktigt att se till hållbarbeten i de offentliga finanserna.
Enligt en bedömning utförd av den finanspolitiska övervakningen vid Statens revisionsverk presenterar regeringen inte någon trovärdig plan för att balansera de offentliga finanserna. I planen för de offentliga finanserna finns inga åtgärder som skulle leda fram till de uppställda målen – att minska underskottet och hejda ökningen av skuldkvoten.
Besluten vid halvtidsöversynen försvagar de offentliga finanserna och leder dem längre bort från anpassningsmålet i regeringsprogrammet. Det finns goda grunder för att öka försvarsutgifterna, men en plan för finansiering av dem och omprioritering av utgifterna måste utarbetas. Tilläggsåtgärder som inriktas på inkomsterna minskar nettoinkomsterna. Överföringen från Statens pensionsfond och aktieförsäljningen minskar tillfälligt behovet av upplåning i de offentliga finanserna. Stärkandet av de offentliga finanserna förutsätter åtgärder i slutet av valperioden.
Utan undantagsklausul skulle Finland inte uppfylla underskotts- och skuldkriteriet
I och med reformen av EU:s finanspolitiska regler har Finland förbundit sig till nettoutgiftsbanan. Det är väsentligt att följa den för att uppfylla skuldkriteriet. Europeiska kommissionen antog ett meddelande i mars 2025 där den föreslår att nationella undantagsklausuler aktiveras i EU:s finanspolitiska regelverk på grund av det försämrade säkerhetspolitiska läget och det ökade trycket på försvarsutgifterna.
Finlands regering har beslutat att ansöka om undantag och ett godkännande av undantaget skulle ge Finland ett omfattande och tillfälligt handlingsutrymme. Utan undantagsklausul skulle Finland inte uppfylla underskotts- och skuldkriteriet.
Den flexibilitet som undantagsklausulen medför eliminerar dock inte behovet av att anpassa den övriga finanspolitiken. Flexibiliteten bör användas endast för dess egentliga syfte – att finansiera försvarsutgifter – och inte som ett allmänt sätt att öka de övriga utgifterna. Regeringens ramförhandlingar är inte i samklang med säkerställande av att EU-reglerna följs. För att den yttre säkerheten ska kunna tryggas måste de offentliga finanserna utvecklas på ett hållbart sätt.
I den finanspolitiska övervakningens bedömning behandlas också konjunkturläget, dimensioneringen av finanspolitiken, utgiftsramen samt realismen i Finansministeriets ekonomiska prognoser. Konjunkturläget är fortfarande svagt, men tecken på återhämtning är i sikte. Finanspolitiken är fortsatt stimulerande, men regeringens diskretionära åtgärder håller på att bli åtstramande. Nivån på ramutgifterna sjunker inte som planerat, men ramsystemet fungerar som ett verktyg för uppföljning och prioritering av utgiftsnivån. Finansministeriets prognos är realistisk och i den är prognosen för den ekonomiska tillväxten mer optimistisk än i andra prognosinstituts prognoser.
Tilläggsuppgifter
