Nordisk jämförelse visar att de finländska universiteten har förbättrat sin produktivitet och effektivitet

Det har funnits förbättringspotential i de nordiska universitetens verksamhet åren 2011–2016. Universiteten skulle ha kunnat öka sina prestationer, såsom antalet avlagda högskoleexamina eller antalet publicerade forskningsartiklar, med i snitt 10 procent.

Störst förbättringspotential hade finländska universitet, i synnerhet före 2016, då de var klart ineffektivare i förhållande till universitet i andra nordiska länder, framförallt Danmark och Sverige. År 2016 hade de finländska universiteten dock ungefär samma förbättringspotential, ca 6,8 procent, som universiteten i Sverige.

Resultaten framgår av en granskning om de nordiska universitetens effektivitet och produktivitet 2011–2016 som Riksrevisionen i Sverige publicerade 20.6.2019.

I snitt förbättrades de nordiska universitetens produktivitet 0,4 procent per år under perioden 2011–2016. Detta var en följd av teknologiska förändringar, såsom införande av informationsteknik. Däremot försämrades effektiviteten genomsnittligt med 0,4 procent per år. Skillnaderna i effektivitet ökade mellan universiteten och deras kapacitet att maximera antalet prestationer utifrån resursinsatserna minskade.

Det finns skillnader i ländernas produktivitetsutveckling 2011–2016. Produktiviteten förbättrades allra mest i Danmark och Finland, där den ökade med 2 procent per år. I Norge försämrades den i stället med 0,6 procent per år.

Nästan alla nordiska länder har satsat på att förbättra universitetens effektivitet och produktivitet bl.a. genom digitalisering och ändringar i finansieringssystemet, vilket är en sannolik förklaring till den positiva utvecklingen.

Hur utfördes granskningen?

Riksrevisionens granskning omfattade totalt 68 universitet från alla nordiska länder, däribland 13 finländska. Yrkeshögskolorna i Finland och Danmark var inte med i granskningen. Statens revisionsverk deltog i granskningen genom att överlämna data om Finlands universitet och medverka i en arbetsgrupp.

Granskningen utgick från allmänna kvantitativa metoder som har använts i flera länder vid bedömning av utbildningens effektivitet och produktivitet. Effektiviteten bedömdes med DEA-metoden, som bygger på linjär optimering. Dess fördel är att man får ett jämförande mått på effektivitet för enheter (såsom läroanstalter) med flera resursinsatser och olika typer av prestationer. Metoden innebär att ta fram de relativt sett mest effektiva enheterna i materialet och sedan jämföra övriga mot dem. Således beror resultaten alltid på det använda materialet. Produktivitetsförändringarna beräknades med Malmquist indexet.

Universitetens resursinsatser analyserades utifrån antalet personer som avlagt lägre och högre högskoleexamen, antalet doktorander, mängden undervisnings- och forskningspersonal och övrig personal samt total lokalyta. Prestationerna bestod av antalet ECTS poäng (korrigerat med en kostnadskoefficient), antalet disputerade doktorander och antalet publicerade samt ofta refererade forskningsartiklar.