EU:s finanspolitiska regler förnyades nyligen eftersom det fanns betydande brister i det tidigare regelverket. Nu verkar det mycket osäkert om det nya regelverket kan bidra på ett avgörande sätt till att lösa utmaningarna.
Skribent
De fem viktigaste målen för reformen av EU:s finanspolitiska regler var:
förbättra skuldhållbarheten
förenkla regelverket
stärka engagemanget i regelverket
främja en konjunkturutjämnande finanspolitik och
stödja offentliga investeringar.
För att få en bättre uppfattning om de nya reglerna är det bra att fundera på om det har skett framsteg i dem jämfört med det gamla regelverket. Det finns inget entydigt svar på denna fråga, men jag har sammanställt bedömningar av revisionsverkets finanspolitiska övervakare i vidstående tabell.
| Reformens mål | Framsteg i det nya regelverket jämfört med det tidigare regelverket |
| Förbättra skuldhållbarheten | Ja: skuldhållbarhetsanalys (Debt Sustainability Analysis, DSA), medlemslandsspecifikhet, längre tidsspann Nej: incitamenten ändras inte, moralisk risk, osäkra antaganden |
| Förenkla regelverket | Ja: endast två indikatorer som ska följas Nej: skuldhållbarhetsanalysens komplexitet, regelverkets mångfacetterade karaktär, för stor flexibilitet i utarbetandet av planen |
| Stärka engagemanget | Ja: indikatorn som övervakas när det gäller efterlevnad av skuldregeln är i högre grad under regeringens kontroll Nej: fortsatt utrymme för tolkning, skuldhållbarhetsanalysen ogenomskådlig för beslutsfattarna |
| Främja en konjunkturutjämnande finanspolitik | Ja: indikatorn som övervakas när det gäller efterlevnad av skuldregeln samt tidsspannet stödjer tydligare kontracyklismen Nej: skyddsmekanismernas roll, procykliskheten i skuldens BNP-förhållande |
| Stödja offentliga investeringar | Ja: genom reformer och investeringar kan man få mer tid för anpassning Nej: i skuldhållbarhetsanalysen beräknas investeringar inte öka den ekonomiska produktionspotentialen |
Ett bra verktyg men bristfälliga incitament
Att förbättra skuldhållbarheten kan anses vara regelverkets huvudsakliga mål. Reformen inför ett nyttigt verktyg i regelverket: en medlemsspecifik skuldhållbarhetsanalys (Debt Sustainability Analysis, DSA), där fokus flyttas till ett längre tidsspann. Detta kan ses som ett tydligt steg i rätt riktning.
Å andra sidan har incitamenten för EU:s medlemsländer att följa reglerna inte förändrats väsentligt och den moraliska risken är fortfarande stor. Dessutom är osäkerheten i bakgrundsantagandena för skuldhållbarhetsanalysen (ränteutveckling, inflation, BNP-tillväxt osv.) stor och de påverkar analysresultaten. Det finns också en risk för att medlemsländernas eller EU-kommissionens flexibilitet i fråga om bakgrundsantagandena för skuldhållbarhetsanalysen är för stor. Detta innebär att trots att regelverkets koppling till skuldhållbarheten klart har förbättrats, kan de praktiska effekterna vara mycket begränsade.
Ett annat viktigt mål är att förenkla regelverket. Reformen minskar antalet indikatorer som ska följas, vilket gör övervakningen av regelefterlevnaden tydligare. Å andra sidan tjänar skuldhållbarhetsanalysens komplexitet, det flerfasiga regelverket och möjligheterna till flexibilitet i utarbetandet av planen på medellång sikt inte alls syftet med förenklingen. Målet uppnåddes alltså inte så tydligt som man eftersträvade.
Goda avsikter – men många utmaningar kvarstår
Regeringen har större inflytande än tidigare på utvecklingen av den indikator som övervakas när det gäller efterlevnad av skuldregeln. Detta ökar möjligheterna till regelefterlevnad och kan stärka engagemanget i regelverket.
Å andra sidan finns det fortfarande mycket utrymme för tolkning (till exempel vid utarbetandet av planen på medellång sikt) och skuldhållbarhetsanalysen är ett rätt så ogenomskådligt verktyg. Dessa faktorer kan försvaga efterlevnaden av regelverket. Trots att det är lättare att övervaka efterlevnaden av indikatorerna riskerar stärkandet av engagemanget att bli otillräckligt om det är oklart varifrån anpassningskraven kommer och hur indikatorerna beräknas.
Att främja den finanspolitiska konjunkturutjämningen är ett viktigt mål. Den nya nettoutgiftsindikatorn och det längre tidsspannet stödjer kontracyklismen, men å andra sidan stödjer skyddsmekanismernas roll (läs mer om ämnet i ett tidigare blogginlägg) och skuldkvotens procyklicitet inte den. När BNP minskar ökar skulden i förhållande till BNP automatiskt, vilket kan leda till ett alltför strikt anpassningskrav i fel ögonblick.
Att stödja investeringar kan också anses vara ett mål. Det är bra att man kan få tilläggstid för anpassningen genom reformer och investeringar, men å andra sidan beaktas investeringarnas effekt på den ekonomiska produktionspotentialen inte i skuldhållbarhetsanalysen.
Kommer målen för regelreformen att uppnås eller inte? Mitt ärliga svar är ja, nej och det återstår att se. Men det faktum att det är omöjligt att ge ett enkelt svar är redan i sig ett starkt budskap, och det är i sin tur inte den bästa utgångspunkten för att främja hållbarheten i de offentliga finanserna.
Revisionsverkets finanspolitiska övervakning ordnade ett seminarium om EU:s finanspolitiska regler den 13 februari 2025. Du kan bekanta dig också med en översikt som skrivits om seminariet och med ett blogginlägg som förklarar verksamhetslogiken i det nya regelverket.
