Av de statsägda bolagen har Posten varit särskilt mycket på tapeten den senaste tiden. Statens bolagsinnehav har dock gemensamma problem. Förutom Posten finns det skäl att också utvärdera andra innehav tillräckligt ofta för att undvika problem. Exempelvis Arctia, som tillhandahåller isbrytning, opererar i en svår omvärld när man tittar på lönsamheten i affärsverksamheten.
Skribent
Posten har förekommit mycket i offentligheten på grund av arbetskonflikt i bolaget. Postens ställning som statsägt bolag är utan tvekan speciell.
Staten har två helt olika mål för sitt ägande i Posten. För det första tillhör Posten de bolag där staten har ett strategiskt intresse, dvs. bolagets huvuduppgift är att producera en viktig tjänst ur medborgarnas synvinkel.
För det andra tillhör Posten de bolag där staten har ett finansiellt intresse. Sådana bolag förväntas ge god avkastning.
Statens strategiska innehav i Posten är 50,1 procent medan det finansiella intresset står för 49,9 procent. I praktiken skulle alltså 49,9 procent av Posten kunna avyttras, om staten hittar en köpare till denna andel.
Statliga bolag med dubbla intressen
I praktiken innebär det strategiska intresset följande: när staten äger en majoritet (50,1 procent) av Posten ska den också säkerställa att posttjänster produceras för hela Finland. Dessa s.k. samhällsomfattande tjänster gäller brev som betalas med porto och små utrikespaket.
År 2018 utgjorde de samhällsomfattande tjänsternas försändelser 4,6 procent av Postens samtliga försändelser och 8,4 procent av koncernens omsättning. Merparten av Postens verksamhet bedrivs dock kommersiellt på en konkurrensutsatt marknad.
Posten har inte delats upp “fifty-sixty” mellan de två intressena trots att det ibland verkat så när man följt den senaste tidens händelser. Denna uppdelning har bidragit till att bolaget kan granskas ur båda perspektiven, såväl det strategiska som det finansiella intresset. Ibland kan detta vara problematiskt, såsom i samband med höstens händelser. Till slut var det till och med oklart vem som skulle besluta om vad.
Vilket perspektiv som väljs beror på vem som granskar och i vilken situation granskningen sker. Detta försvårade säkerligen avgörandet av den nu lösta tvisten om Postens kollektivavtal.
Postens ställning som ett bolag med dubbla intressen har dock inte förändrats än så länge. Detta kan skapa nya problem i framtiden, sådana som inte exakt kan förutses.
Affärsmässiga principer kan inte utan vidare tillämpas på undantagslösningar
Utöver Posten äger staten också ett annat bolag med samma 50,1 procent som ett strategiskt intresse och resterande 49,9 procent som ett finansiellt intresse. Här talar vi om Arctia, som utför isbrytning och säkrar vintersjöfarten.
I slutet av 2018 tillfördes Arctia bolaget Meritaito, som utför sjömätning och farledsunderhåll. Fram till sammanslagningen var intresset i Meritaito helt och hållet strategiskt, men som en del av Arctia har bolagets ställning förändrats.
Arctias isbrytning har inte pressats av konkurrensen på samma sätt som Postens verksamhet. I praktiken är Arctia det enda bolag i Finland som specialiserat sig på isbrytning. Förutom isbrytningen har Arctia dock strävat efter att öka sitt kapacitetsutnyttjande t.ex. genom att leta efter alternativa sätt att använda kombiisbrytarna i arktiska områden. Detta lyckades bra fram till 2014, men därefter har verksamheten på marknadsmässiga villkor minskat klart.
Arctias verksamhet utanför isbrytningen har minskat och bolagets huvudkund inom isbrytning är Trafikledsverket. Huvuddelen av Arctias intäkter kommer alltså från statsbudgeten. Affärsmässiga principer lämpar sig dåligt för denna typ av tjänsteupphandling,
då isbrytarflottans storlek bestäms av beredskapsbehovet och inte på företagsekonomiska grunder. I detta fall ger offentliga upphandlingsförfaranden (t.ex. konkurrensutsättning) inte några fördelar eftersom bara en enda aktör tillhandahåller den nödvändiga tjänsten. Därför rekommenderade revisionsverket i sin granskning att kostnaderna för att hålla isbrytarflottan i beredskap särskiljs i tjänsteavtalen och att Arctia i stället anvisas beredskapsuppgiften som ett kostnadsbaserat uppdrag.
Verksamheten i statsägda bolag och affärsverk bör utvärderas regelbundet
Posten och Arctia är bara enstaka uttryck för det egentliga problemet. På grund av olika historiska förlopp motsvarar verksamhetsformen för statens organisationer och bolag långt ifrån alltid den nuvarande verksamhetens karaktär.
I fråga om statsbudgeten har det under de senaste tre decennierna skett en stor förändring. Nästan all affärsmässig eller liknande verksamhet har överförts till affärsverk och bolag. Tidens tand gör dock att alla lösningar inte längre fungerar i dagens omvärld.
Undantagen motiveras ofta med ekonomiska fördelar trots att de alltid också medför extra kostnader. I undantagslösningarna uppnås kanske inte fullgod konkurrensneutralitet eller så förändras t.ex. ansvarsutkrävandet och hanteringen av affärsrisker. Detta har ett pris för samhället, även om det inte syns direkt eller får omedelbara följder.
Av dessa skäl är det viktigt att regelbundet utvärdera verksamheten i statsägda bolag och affärsverk samt huruvida företagsekonomiska principer verkligen lämpar sig för alla verksamheter. Med tanke på effektiv verksamhet och samhället är det viktigt att undantagslösningarna minimeras och att gemensamma spelregler tillämpas.
