I tonåren brukade jag cykla och hämta pizza till familjen. Det tog tjugo minuter på cykel, men den varma och välkomnande stämningen i pizzerian fick mig att helt tappa greppet om tiden. Sannolikt fick jag någonting gott av pizzabagaren medan jag väntade på att den välbekanta uppsättningen av olika pizzor bakades en för en.
Detta minne gör sig påmind alltid när jag hittar en bra pizzeria, och det får mig att tänka på hur världen har förändrats. Hur våra behov i egenskap av kunder har förändrats. Hur affärsmodellen för pizzerior har förändrats. Jag känner inte en enda tonåring som skulle cykla och vänta i timmar bara för att sedan komma hem med halvkalla pizzor. Jag läste nyligen om företaget Zume i kaliforniska Mountain View, som vill revolutionera pizzabranschen med hjälp av robotar och automatiserade fordon där pizzorna bakas och levereras nygräddade direkt till kunden.
När vi idag tillhandahåller våra kunder information om revisioner står vi inför ett liknande dilemma som pizzeriorna. Hur ska vi kunna tillfredsställa de förväntningar som de tekniska framstegen ger upphov till? Hur ska vi kunna arbeta fram en ändamålsenlig modell för revisionsrapporteringen? Hur ska vi kunna locka nya användare av den information som våra årligen återkommande revisioner producerar?
Vi på Statens revisionsverk måste känna till våra kunders behov. Vi måste förstå i den nationella kontexten hur globala trender som digitalisering, öppna data och dataanalys utformar våra intressenters förväntningar. Vi måste förstå vilka av våra kunder som förväntar sig betjäning i lyxklass och vilka som vill ha snabbmat. Vi måste även vara uppmärksamma på vilket mervärde vi enligt pris/kvalitet-bedömningar ger samhället.
Det finns skillnader i matkulturen mellan olika länder. Detsamma gäller digitaliseringens framfart och effekter på samhället. Själv har jag strävat efter att reda ut hur aptiten på information förändras i Finland. När vi lyssnar på utlänningars syn på finsk matkultur inser vi att finländare vill ha valuta för pengarna och lättillgänglig mat som håller hög hygien, medan vi lägger mindre vikt vid smak och njutning. Det innebär inte att vi inte skulle vandra flera kilometer för en autentisk neapolitansk pizzabotten, men den allmänna tendensen att föredra mer vardaglig matkultur går det inte att ta miste på. På samma sätt kan informationen i vår kultur serveras genom att gå rakt på sak. Följaktligen serverar vi i revisionsrapporterna kötträtten före förrätten och låter desserten stryka på foten. Vi lägger tid på kvalitetsfrågor och studerar vår genomslagskraft med hjälp av responsenkäter och en fördjupad dialog med våra intressenter.
Demografiska och strukturella förändringar kommer att utmana den offentliga sektorn i Finland att genomföra omfattande förnyelser. Nästan hälften av tjänstemännen inom civilförvaltningen går dessutom i pension under de närmaste sju åren. Hur ska nästa generation av beslutsfattare lära sig att värdesätta riksrevisionsarbetet? Var och när ska de ta till sig information från revisionerna? De kommer garanterat inte att hoppa på sina cyklar och vänta på att vi levererar uppgifterna när det passar oss, oavsett hur insnöade vi är i våra interna processer, riktlinjer och HR-problem.
Den nästa generationen av tjänstemän och politiker förväntar sig att vi kan förutse deras behov och lägga på den fyllning som är relevant för dem. De vill ha en pinfärsk produkt som serveras på exakt minuten när de anser att det är dags. Det är först när vi placerar kunden i centrum för planeringen och rapporteringen av revisionerna som vi kan servera den önskade anrättningen vid rätt bord och vid rätt tid.