Natomedlemskapet är förknippat med avsevärda kostnader, men de har diskuterats i mycket liten utsträckning. Enligt offentlig information kan kostnaderna vara i miljardklassen.
Skribent
Natoländernas ledare sammanträder i juli på toppmötet i Washington för att komma överens om organisationens riktning. Samtidigt firas alliansens 75-årsjubileum. För Finland är detta det andra toppmötet som fullvärdig Natomedlem. Delegationen leds av president Alexander Stubb.
Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg besökte Finland i juni 2024 inför toppmötet. Vid presskonferenserna berömde Stoltenberg och Stubb Finland i kapp för att på kort tid ha integrerats väl i Nato och stärkt alliansens försvar. Det första året som medlemsstat har gett mer information om medlemskapets följder i Finland. Många frågor är dock fortfarande öppna.
En av de öppna frågorna är Natos kostnadseffekter. Både kostnaderna och de eventuella ekonomiska fördelarna har behandlats endast i liten utsträckning i Natodebatten och uppskattningarna har varit grova. I regeringens propositioner om ansökan om Natomedlemskap och godkännande av de avtal som hänför sig till medlemskapet upprepas ofta att det inte är möjligt att uppskatta alla kostnadseffekter inom de olika förvaltningsområdena, utan de preciseras i takt med att medlemskapet fortskrider.
I denna blogg granskar jag vad man i nuläget kan säga om kostnaderna utifrån offentlig information. Den offentliga informationen om medlemskapets ekonomiska effekter är fortfarande splittrad och osäker. Det är inte möjligt att göra en exakt uppskattning utifrån den, men kostnaderna för Natomedlemskapet verkar stiga till hundratals miljoner euro eller till och med till miljardklassen.
De direkta kostnaderna är större än uppskattningarna
De direkta kostnaderna för Natomedlemskapet består av bland annat betalningar för den kollektiva finansieringen och av att personal skickas till Natos civila och militära struktur. Behandlingen av Natoärenden ökar också i Finland, vilket kräver mer förvaltningspersonal, bättre informationssäkerhet och ökad säkerhet i lokalerna. En del av kostnaderna är engångskostnader, men merparten av dem är fortlöpande.
I regeringens proposition om Finlands anslutning till Nato uppskattas de årliga kostnaderna för Natomedlemskapet och anslutningen till Natos administrativa organ och kommandostruktur till 70–100 miljoner euro per år. Enligt budgetpropositionen för 2024 överskrider kostnaderna dessa uppskattningar. Enbart för försvarsministeriets och utrikesministeriets förvaltningsområden ingår i budgetpropositionen nästan 99 miljoner euro i anslag för kostnader som har samband med Nato. Utöver dessa har mindre kostnader för Natomedlemskapet specificerats inom många andra förvaltningsområden.
De direkta kostnaderna för Nato kommer sannolikt att öka i framtiden. Betalningsandelarna för Natos kollektiva finansiering, som man ofta hänvisar till som Natos medlemsavgifter, uppgår i nuläget till över 25 miljoner euro per år. Som nytt medlemsland betalar Finland ännu inte sin fulla BNP-baserade andel (0,9057 procent) av NSIP, investeringsprogrammet för säkerhet, vilket innebär att kostnaden ökar under de kommande åren. Dessutom har man i Nato kommit överens om betydande budgetökningar. Enligt organisationens plan kommer de civila och militära anslagen – och samtidigt Finlands betalningar – att öka med cirka 45 procent och anslaget för NSIP-programmet med nästan 170 procent fram till 2028. Om detta blir verklighet innebär det ytterligare utgifter på tiotals miljoner euro för Finland.
De indirekta kostnaderna är större än de direkta kostnaderna
Utöver de direkta kostnaderna medför Natomedlemskapet indirekta kostnader. I och med medlemskapet deltar Finland i uppgifter och operationer inom Natos kollektiva försvar i fredstid, i prestandaprojekt och i uppfyllande av beredskapskraven. Medlemskapet gör Finland till en del av Natos försvarsplaneringsprocess, där förmågemål ställs upp för medlemsländerna. Även byggandet av värdlandsstödet kräver betydande investeringar.
Uppfyllandet av dessa skyldigheter medför enligt regeringens proposition om anslutningen till Nato betydande tilläggskostnader, men i propositionen ges inga uppskattningar av de indirekta kostnaderna. Utifrån offentliga källor kan man dock göra några observationer om de indirekta kostnaderna och deras storleksklass.
År 2024 deltar Finland i Natos kollektiva försvar i fredstid i avdelningen för bekämpning av sjöminor i Östersjön och Nordsjön samt i luftförsvaret av Rumänien, Bulgarien och Svarta havet. Enligt statsrådets redogörelse medför dessa operationer kostnader på 7,7 miljoner euro och de kan i stor utsträckning genomföras med hjälp av Försvarsmaktens anställda. Om Finland framöver deltar till exempel i de framskjutna armétrupperna i medlemsstaterna, ökar också kostnaderna betydligt.
Vid mötet för Natos försvarsministrar i juni 2024 gav de övriga medlemsstaterna sitt stöd för placering av marktaktisk ledning och för framskjutna armétruppers närvaro i Finland. Trupperna kommer inte att placeras permanent i Finland, men de övar upprepade gånger här. Det finns ingen offentlig information om kostnaderna eller deras fördelning mellan Finland och avsändarländerna.
Tusentals reservister ska engageras i beredskapsstyrkan
Inom Finlands förvaltning bereds också som bäst medverkande i Natos beredskapsstyrka. I offentligheten har det framförts att beredskapsstyrkan skulle kunna anvisas en militäravdelning på 4 000–5 000 personer som förbundit sig att försvara medlemsstaterna. Denna skulle i huvudsak bestå av reservister som skulle ingå ett beredskapsavtal på 3–5 år. Det finns inga uppskattningar av kostnaderna för beredskapsstyrkan.
Som jämförelse kan man se på beredskapsturen i EU:s stridsavdelning, som Finland var en del av 1.1–30.6.2024. För denna försatte Finland en militär avdelning på cirka 30 personer – största delen reservister. I regeringens redogörelse till riksdagen uppskattades kostnaderna för att försätta avdelningen i beredskap till 7,451 miljoner euro. Av detta belopp var cirka 6 miljoner euro personalrelaterade kostnader, som bestod av bland annat utbildning, löner och beredskapsersättningar.
En styrka som står i beredskapstur i EU:s stridsavdelning är inte nödvändigtvis direkt jämförbar med Natos beredskapsstyrka. Men om kostnaderna för att försätta en militär avdelning på några tiotal soldater i beredskap för ett halvår är i miljonklassen, kommer kostnaderna för att samla ihop, utbilda och utrusta en styrka på flera tusen personer, betala löner och ersättningar till den och reservera nödvändig transportkapacitet för krissituationer att vara mycket betydande.
Förmågemålens och värdlandsstödets kostnadseffekter är mest betydande
Beredskapsstyrkan är förmodligen en del av de förmågemål som har ställts upp för Finland i Natos försvarsplaneringsprocess. Det exakta innehållet i målen avslöjas inte offentligt. Den kommendör som ansvarar för utveckling av Natos förmågor har dock framhållit att det är viktigt för Finland att öka den militära rörligheten.
Före medlemskapet fokuserade Finlands försvarsplanering och förmågeutveckling på det militära försvaret av sitt eget territorium. Det är fortsatt av primärt intresse. Enligt offentlig information måste Försvarsmakten dock i och med Natomedlemskapet öka sin förmåga att delta i alliansens kollektiva försvar. Enligt Försvarsmaktens föregående kommendör kommer detta att påverka Försvarsmaktens materiel, truppstruktur och personalbehov. Utvecklingen av nya förmågor kräver också mycket pengar.
Dessutom måste Finland utveckla sin förmåga att ta emot stöd från medlemsstater i en krissituation till exempel genom att förbättra sin infrastruktur. Försvarsministeriet har uppskattat att vid sidan av förmågemålen är byggandet av det så kallade värdlandsstödet den viktigaste utgiftsposten i anslutning till Nato de kommande åren. Inga uppskattningar av kostnadernas storleksklass finns dock att tillgå.
Medlemskapet kostar, men vad får man för pengarna?
Utifrån den offentliga informationen verkar det alltså som om kostnadseffekterna av Finlands Natomedlemskap som helhet är hundratals miljoner euro eller av miljardklass. Som Natomedlem har Finland dessutom förbundit sig till försvarsanslag på över två procent av bruttonationalprodukten. Enligt försvarsministeriets bedömning innebär anskaffningen av jaktplan och Flottilj 2020-projektet att Finland håller sig inom målet fram till 2026, men därefter behövs nya satsningar på försvarsbudgeten.
Om man verkligen vill förbättra Finlands säkerhet med hjälp av Natomedlemskapet är det oundvikligt att det uppstår kostnader. Genom att delta i det kollektiva försvaret i fredstid och utveckla sin förmåga att försvara hela alliansen visar Finland sin beredskap att bistå medlemsstaterna. Endast på så sätt är Finland en producent, och inte konsument, av säkerhet i Nato i enlighet med festtalen. Samtidigt skaffar Finland också säkerhet om att andra länder kommer att bistå vårt land i en krissituation. Även värdlandsstödet måste fås i skick för att medlemsstaternas trupper vid behov ska kunna tas emot.
Utöver beloppet är även hur stor del av kostnaderna som täcks med tilläggsfinansiering en central fråga med tanke på statsfinanserna. Finansministeriet har betonat att man i det rådande ekonomiska läget är tvungen att bedöma kritiskt också resurstillskott för försvaret. Om kostnaderna för medlemskapet sköts genom omfördelning av resurserna, från vilka uppgifter kan man ta bort pengar? Noggrann planering krävs särskilt för att allokeringen av resurserna för att täcka de indirekta kostnaderna med tanke på Försvarsmaktens grundläggande uppgift, dvs. försvaret av Finlands territorium, ska vara ändamålsenlig.
Kostnaderna för Natomedlemskapet har hittills inte lyfts fram synligt i den offentliga debatten. Detta beror delvis på att informationen om de ekonomiska effekterna är splittrad och oprecis. Å andra sidan har den starka enigheten om att bli medlem inte ökat behovet av att lyfta fram att kostnaderna eventuellt blir massiva.
Tros det är även olika kritiska synpunkter nödvändiga i diskussionen om Natomedlemskapet. En öppen och mångsidig diskussion försvagar inte, utan stärker Finland som Natomedlem. Detta stöder också ett bättre beslutsfattande som tar hänsyn till både ekonomiska och strategiska aspekter. På så sätt kan vi säkerställa att Natomedlemskapet som helhet är ett fördelaktigt arrangemang för Finland, som ökar säkerheten.