I takt med att utsläppsminskningsmålen skärps har diskussionen om en rättvis omställning blivit allt livligare. Betydande finansieringsinstrument har också inrättats för att stödja en rättvis omställning.
I Finland har diskussionen om en rättvis omställning under den senaste tiden främst kretsat kring torvproduktionen. Begreppet är dock bredare än så: det handlar också om att stödja dem som förlorar på hållbarhetsomställningen samt att beakta alla medborgare på ett socialt rättvist sätt.
Den rättvisa omställningen ger också revisorerna ett bra verktyg för att införa grundtanken i Agenda 2030 i olika revisioner.
Rättvisefrågor har vanligen behandlats vid effektivitetsrevisioner på det socialpolitiska området. Hållbarhetsaspekten kräver emellertid att vi tar itu med dessa frågor på alla politiska områden.
De 17 målen för hållbar utveckling (SDG) i Agenda 2030 (som antogs av FN 2015) följdes också av principen om att ”ingen ska lämnas utanför”, som på ett förtjänstfullt sätt ringar in rättviseaspekten. Till exempel tar det kanadensiska revisionsverket hänsyn till FN:s mål för hållbar utveckling vid alla effektivitetsrevisioner. Det här leder ofta till att man även beaktar rättviseaspekten.
Även revisionsverket utvecklar och testar olika metoder för att kunna ta hänsyn till rättvise- och andra aspekter som gäller hållbar utveckling i samband med revisionerna. Den rättvisa omställningen innefattar också ett finansieringsinstrument som kommer att ha en betydande roll under EU:s kommande programperiod. Den nya fonden för en rättvis omställning (Just Transition Fund) har en stödpott på nästan 20 miljarder euro som ska användas till att stödja områden där övergången till ett klimatneutralt samhälle medför allvarliga socioekonomiska utmaningar. Finland har för avsikt att stödja torvproducenterna från dessa medel. Den rättvisa omställningen har således en klar koppling till energiomställningen, men också till livsmedelspolitiken och transportpolitiken.
Amerikanska fackföreningar myntade begreppet
Den rättvisa omställningen har sina rötter i 1970-talets USA. Där utvecklade fackföreningarna begreppet när en skärpning av miljönormerna höll på att beröva förorenande branscher på arbetstillfällen. Numera förknippas den rättvisa omställningen vanligen med branscher som har inverkan på hur klimatmålen kan uppnås, såsom energibranschen. Exempelvis är nedläggningen av kolkraft en smärtsam fråga i flera europeiska länder.
Ur ett vetenskapsfilosofiskt perspektiv har den rättvisa omställningen anknytning till kritisk teori och tar principiellt den svagas parti. Den centrala frågan är vilka effekter omställningen till ett fossilfritt och miljövänligt samhälle har på social rättvisa och hur individerna, särskilt de mest utsatta, stöds i en sådan omställning.
I Finland har diskussionen i hög grad fokuserat på torv, i och med att regeringen beslutade att förlänga tiden för användningen av torv genom skattestöd. Om man hade kommit med en sådan lösning på torvfrågan som följer grundtanken, skulle man ha betalat ut ersättningar för en nedläggning av produktionen och stött företagarna i ett branschbyte, samt beaktat vilka konsekvenser torvproduktionens nedkörning har för andra människor, till exempel i form av ökad trivsel i lokalmiljön.
Således skulle ett rättvist förfaringssätt innebära att även andra än torvproducenter hörs i ärendet. Det väsentliga vore att kunna betrakta den rättvisa omställningen tillräckligt brett och ta ställning till vilka andra branscher skyldigheterna att minska utsläppen ska riktas till från torvproduktionen, hur den fortsatta verksamheten inte bara påverkar klimatet utan också till exempel vattendragen, eller vilket budskap det här sänder till de unga om vår förmåga att lösa klimatfrågan, som radikalt kommer att påverka deras framtid.
Energirättvisa och matomställning som exempel
Vid sidan om frågor som gäller fossila bränslen tar rättviseaspekten inom energisektorn sig uttryck i form av begreppet energidemokrati, som har sina rötter i medborgaraktivism.
Med energidemokrati avses att medborgarna har en aktiv roll i den energipolitiska beslutsprocessen och i energiproduktionen. Det besläktade begreppet energirättvisa hänvisar till att energitjänsternas fördelar och nackdelar borde fördelas rättvist och att olika grupper av människor borde vara bättre representerade och involverade i beslutsprocesserna.
Energirättvisa blir problematisk att uppnå till exempel i och med att den västerländska energiproduktionen delvis grundar sig på gruvverksamhet som annanstans i världen tummar på de mänskliga rättigheterna, att energifattigdom inte identifieras aktivt i Finland och att människors förmögenhetsklyftor, geografiska förankring och olika former av bostadsägande påverkar deras möjligheter att äga anläggningar för egen energiproduktion, såsom solpaneler. Även varierande know-how och kunskaper påverkar individernas möjligheter att medverka i energiomställningen.
I diskussionen kring rättvis mat har det sedan länge funnits en oro över att avkastningen och kompetensen fördelas ojämnt mellan till exempel producenterna och handeln eller globalt sett mellan nord och syd.
Klimatförändringen för också med sig nya, högst konkreta rättvisefrågor till beredningen och verkställandet av politiska beslut. Till exempel i Finland härrör sig över hälften av jordbrukets växthusgasutsläpp från torvmarksodling. De flesta torvåkrarna ligger i de norra delarna av landet och i Österbotten, vilket sätter fokus på de regionala rättviseaspekterna när politiska åtgärder planeras.
En rättvis jordbrukspolitik beaktar de regionala skillnaderna och erbjuder mångsidiga och ambitiösa metoder för att minska utsläppen från torvåkrar med beaktande av olika gårdars behov.
Enbart åtgärder inom produktionen är inte nog för att bemöta klimatförändringen. Olika individer och socioekonomiska grupper har olika möjligheter, förutsättningar och förmågor att ändra sina matvanor eller minska sin konsumtion av kött.
Det finländska skolmatssystemet är ett bra exempel på en socialpolitik som stöder välbefinnande och rättvisa. Motsvarande politiska åtgärder som jämnar ut sociala skillnader måste utvecklas vidare även inom de klimatpolitiska ramarna.
Verktyg för att undersöka den rättvisa omställningen
Ett sätt att hantera den rättvisa omställningen är att granska den på olika regionala nivåer. Sovacools med fleras studie använde sig av skalor på makro-, meso- och mikronivå för att analysera rättvisefrågor.
I till exempel Norge gynnar elbilspolitiken urbana områden på mikronivå, medan skatten för elbilar gynnar höginkomsttagare på mesonivå. På makronivå kommer de mineraler som behövs till elbilarna från utvecklingsländer och ofta från tvivelaktiga produktionsförhållanden, samtidigt som den gamla bilparken utlokaliseras genom export.
Det franska systemet som grundar sig på kärnkraft innebär på mikronivå hälso- och affärsrisker för personer som bor nära kraftverk, på mesonivå olycksrisker och på makronivå risker i samband med bl.a. utvinning av uran på andra håll i världen.
Tillsvidare dryftas de globala rättvisefrågorna eller återverkningarna i mycket blygsam omfattning på det praktiska planet. Även inom EU verkar tankesättet snarare vara det att man reflekterar över hur utomeuropeiska länders förehavanden påverkar Europa, snarare än tvärtom. Diskussionsöppningen av Finlands klimatpanel understryker att även ämnets generationsöverskridande karaktär bör tas i beaktande. Även om det på senare tid har forskats mycket i ämnet, syns förhållningssättet ännu inte i den praktiska politiska beredningen.
Genom att beakta den rättvisa omställningen redan i beredningsskedet av besluten kan man förebygga uppkomsten av orättvisor på lång sikt. Den rättvisa omställningen har sina rötter i fackföreningsrörelsen, men en genuint rättvis omställning kräver rejält med nya och modiga utspel såväl i fråga om delaktighet och politiska åtgärder som revisionsarbete.
Vivi Niemenmaa (Statens revisionsverk), Minna Kaljonen och Paula Kivimaa
Texten grundar sig på utvecklingen av strategier för hållbar utveckling i samband med revisionsverkets revisionsarbete. Forskningsprofessorerna Minna Kaljonen och Paula Kivimaa vid Finlands miljöcentral introducerade oss i ämnet med hjälp av skriftligt bakgrundsmaterial.