Hållbarhetsredovisning är inte ett mål i sig, utan ett verktyg för att förbättra faktaunderlaget för beslutsfattande.
I juni arrangerade Europeiska revisionsrätten ett seminarium om hållbarhetsredovisning. Seminariet utgick från en lägesanalys. Enligt analysen har de första EU-byråerna redan börjat offentliggöra hållbarhetsredovisningar med tillämpning av rutiner som används inom den privata sektorn. Analysen behandlar även den roll som hållbar utveckling har i EU:s prestationsredovisning.
Seminariet öppnades av Eva Lindström, den svenska ledamoten i revisionsrätten, och Jyrki Katainen, EU-kommissionär.
Fokus låg starkt på deltagande i hållbarhetsredovisningarna, redovisningarnas kvalitet och frågor kring bestyrkande av redovisningar. Ett tema som också väckte diskussion var utkontraktering av ohållbara rutiner till utvecklingsländer. Detta är problematiskt särskilt med tanke på mål 12 Hållbar konsumtion och produktion, som Heidi Hautala, vice ordförande vid Europaparlamentet, underströk i sitt anförande.
Sarah-Jayne Dominic, representant för GRI som är den internationellt mest använda standarden för rapportering av hållbar utveckling, underströk att rapporten om hållbar utveckling inte är ett mål i sig, utan ett verktyg för förbättring av faktaunderlaget för beslutsfattande. Robert Scharfe, vd för Luxemburgbörsen, påpekade i sin tur att hållbarhetsredovisning börjar bli en livsbetingelse för företag.
Gert Jan Koopman, direktören på direktoratet för genomförande av budgeten, betonade särdragen hos den offentliga sektorn jämfört med den privata sektorn. Han sade att fokus under EU:s nuvarande finansieringsperiod har legat på klimatrapportering i stället för på hållbar utveckling.
Tytti Yli-Viikari, generaldirektör för Statens revisionsverk, underströk vikten av en enhetlig hållbarhetspolicy. Det är dock svårt att granska om policyn är enhetlig eller inte, eftersom analysen borde riktas på att ur en viss utvald synvinkel granska hela budgeten i stället för ett visst anslag. Det kräver att revisorerna ska samarbeta på ett helt nytt sätt över förvaltningsområdenas gränser. Hållbarhetsredovisningen utgör därför en utmaning vad gäller rapporteringsrutiner och granskning av rutinerna.