Vi behöver information för att kunna fatta beslut, förstå olika företeelser och förbereda oss inför framtiden: information om helheten, dess delar och förhållandena mellan dessa. När vi sätter oss in i en fråga eller en företeelse känns det ofta som att lägga ett pussel vars bitar finns utspridda överallt. Ibland tycks bitarna inte passa ihop, en del bitar kanske fattas eller är ännu inte färdiga. Även frågan som beskrivs lever och förändras på samma gång som bilden byggs upp.
En sådan utmaning var ett projekt som utfördes vid revisionsverket i höstas. Inom ramen för projektet utformade vi en helhetsbild av livscykeln för utvecklingen av den finländska statsförvaltningen. Parallellt med förvaltningens utvecklingsskeden lyfte vi fram exempel på hur förvaltningen har granskats med hjälp av revision – hur utförda reformer och handlingssätt har utvärderats och hurdan information som har tagits fram för att stödja framtida beslut och reformer. I samband med detta arbete yppade sig även tecken, önskemål och förväntningar i relation till hur framtiden kunde börja se ut och vad som behövs för att bygga framtiden.
Arbetet blev speciellt givande av att vi började lägga pusslet och sökte fram bitarna tillsammans med förvaltningen och dem som arbetar för att utveckla förvaltningen. Diskussionerna, workshoparna och mötena berikade bilden av skedena inom utvecklandet och utvecklingen av förvaltningen som framträdde med hjälp av skriftliga källor. Interaktionen ledde till att bilden av det förgångna, nuet och framtiden fick nya dimensioner, nya nyanser och nytt djup. Resultatet av arbetet har i början av februari publicerats i Statens revisionsverks serie Synpunkter med namnet ”Utvecklandet av förvaltningen lever med sin tid”. Ett varmt tack till alla som deltog i arbetet.
Under arbetet ställdes vi upprepade gånger inför valsituationer. Vad gör man när det fattas bitar, när det verkar finnas luckor i bilden, när en del av bitarna är otydligare än andra, medan andra flödar över med detaljer? Fortsätter vi att söka bitar, komplettera informationsluckorna eller godkänner vi att bilden är ofullständig? Får vi trots luckorna en tillräckligt exakt helhetsbild, kan vi med hjälp av de tillgängliga bitarna göra de analyser vi behöver just nu? Det är också nödvändigt att bedöma förhållandet mellan kostnaderna och nyttan. Det kan hända att nyttan av ytterligare exakthet eller information är obetydlig i förhållande till den tid och den möda som krävs för att söka bitarna som fattas och för att fylla i luckorna. Det kan också hända att tilläggsinformationen till och med är till förfång.
Bildens luckor eller otydliga bitar hjälper oss också att identifiera sådant som vi än så länge inte förstår eller känner till. De ger oss också förutsättningar att förstå hur vi kan betrakta olika frågor: vilka frågor gäller luckorna eller bristerna, på vilket sätt påverkar de redan identifierade bitar. När vi kompletterar helheten med bitar kan vi också identifiera de situationer där vi får en tydlig bild genom att gallra bort detaljer.
Ingen problem- eller beslutssituation är den andra lik, utan varje situation måste utvärderas separat. Författaren Håkan Nesser skriver om detta i sin deckare Borkmanns punkt. Enligt Borkmann når varje utredning förr eller senare den punkt då man inte behöver mer information för att finna gärningsmannen. Det svåra ligger i att upptäcka denna punkt.
Samma frågor om otillräcklig, riktig kunskap och analyser av kunskapen tvingas vi diskutera i allt expert- och beslutsarbete. Ju mer invecklade frågorna och företeelserna är och ju större växelverkan det finns mellan dem, desto mer samarbete och olika slags åtgärder behövs för att veta hur information ska inhämtas: forskning, expertutredningar, revisionsverksamhet och statistikföring. Ju svårare och mer pluralistisk fråga som behandlas, desto viktigare vore det också att lyfta fram valkriterierna som baserar sig på värderingar och attityder.
Den finländska statsförvaltningen – och i vidare utsträckning den offentliga förvaltningen – utvecklas på ett händelserikt och nyansrikt sätt. Förvaltningen har levt i tiden, förändrats till följd av förändringarna i samhället och medverkat till förändringarna. Så ska det också vara, eftersom det är den offentliga förvaltningens grundläggande uppgift att säkerställa att samhället och välfärdsstaten fungerar och har en framtid. Detta är också kärnan i den inkluderande Strategin för reformeringen av den offentliga förvaltningen som publicerades i november 2020. Löftet i strategin lyder så här: ”Den offentliga förvaltningen skapar en hållbar vardag i framtiden och ett tryggt och fungerande samhälle i alla situationer.”
Den offentliga förvaltningens strategi och det stora antalet pågående utvecklingsprojekt förnyar hela tiden förvaltningen samt utformar och bygger upp framtidens pussel. Olika aktörer utgör på sina håll de bitar som skapar den framtida helhetsbilden. Hurdan framtiden blir avgörs i dag. I dag avgörs också hur arbetet som olika aktörer i olika delar av samhället utför hänger samman nu och i framtiden.
Vi fortsätter att samarbeta, dela med oss och växelverka med det gemensamma målet att det finländska samhället och dess förvaltning även framöver bildar en samverkande helhet – ett pussel som ständigt lever och förnyas – som är mer än summan av sina delar.
Skribent: Heli Mikkelä
