Grunder för ställningstaganden och rekommendationer

Revisionsverkets instruktioner för varje enskild revision grundar sig på dessa revisionsstandarder, som har fastställts av INTOSAI, den internationella organisationen för överordnade revisionsorganisationer (International Organisation of Supreme Audit Institutions). Revisionsverkets instruktioner uppdateras vid behov, bland annat när revisionsstandarderna ändras. Instruktionerna lägger fram utgångspunkterna och infallsvinklarna för en revision, samt fastställer revisionens allmänna principer och definierar god revisionssed. Instruktionerna utgör grunden för revisionernas kvalitetssäkring.

De viktigaste instruktionerna för effektivitetsrevisioner är:

1. Den allmänna delen i revisionsinstruktionerna
2. Instruktioner för laglighetsgranskningar, effektivitetsrevisioner och granskning av finanspolitiken

Revisionsverkets rätt att få uppgifter begränsar sig till de revisioner som ingår i revisionsverkets granskningsplan

Revisionsverket får utöva sin rätt att få uppgifter endast för att utföra en revision som ingår i dess granskningsplan i enlighet med ett i förhand utarbetat revisionsupplägg (ref. 1: punkt 2.34). Varje revisionstema i revisionsverkets granskningsplan har en skriftlig plan, där man fastställer revisionens mål, omfattning, ämnesområde och revisionsobjekt med tillhörande revisionsfrågor, samt revisionskriterier, revisionssätt och -metoder, resurser och tidschema, och datamaterial och deras anskaffningssätt jämte avgränsningar (ref. 1: punkterna 4.10–4.12 samt ref. 2: punkt 3.56). Revisionsfrågorna begränsar redan för sin del vad som kan ingå i en revision och vilka ärenden som lämnas utanför revisionsfrågorna och inhämtandet av information (ref. 2: punkt 3.82).

Utnyttjandet av rätten att få uppgifter bör stå i rätt proportion till det eftersträvade målet. Uppgifter samlas inte in om ärenden som inte är ändamålsenliga och nödvändiga för att revisionen ska kunna genomföras (ref. 1: punkt 2.35). De slutsatser som formulerats på basis av en revision ska grunda sig på revisionsupplägget och systematiska metoder samt tillräckliga och övertygande revisionsevidens, utifrån vilka man på ett tillförlitligt sätt har kommit fram till de slutsatser som framförs (ref. 1: punkt 5.15).

Alla uppgifter och allt datamaterial som samlas in under en revision ingår inte i den dokumentation som ska arkiveras

Med revisionsevidens avses den helhet av iakttagelser, observationer, analyser och slutledningar som utgör grunden för revisionens slutsatser. Revisionens slutsatser ska grunda sig på revisionsupplägget och systematisk analys samt på tillräcklig och övertygande revisionsevidens som på ett tillförlitligt sätt leder fram till de framförda slutsatserna (ref. 2: punkterna 4.7.1. och 4.7.2). Slutsatsens evidens är tillräcklig när revisionens genomförande och evidens har dokumenterats så att en annan sakkunnig person kan dra samma slutsatser på basis av dem (ref. 1: punkt 3.1). Tillräcklig och relevant evidens erhålls genom analys av det centrala datamaterialet med allmänt godkända, pålitliga metoder (ref. 2: 4.71). En effektivitetsrevision följer samma principer som vetenskapliga undersökningar i fråga om datamaterialets anskaffnings- och analysmetoder (ref. 2: punkt 4.63).

Revisionens dokumentation ska enbart innehålla material som motiverar slutsatsen utifrån evidensbaserade ställningstaganden och med beaktande av revisionens syfte. Dessutom ska dokumentationen visa att revisionen har planerats och genomförts i enlighet med revisionsverkets instruktioner (ref. 1: punkt 5.32). Vid planeringen och genomförandet av en revision behandlas även annat material än sådant som ingår i revisionens dokumentation, men endast sådant material som är av betydelse för revisionens slutsatser och för bedömningen av slutsatsernas tillförlitlighet införs i den revisionsdokumentation som arkiveras och som betraktas som en myndighetshandling (ref. 1: punkt 5.7.2). Allmänt tillgängliga publikationer som ingår i föredragningsmaterialet ingår inte i dokumentationen, eftersom de vid behov finns tillgängliga med hjälp av de referensuppgifter som antecknats i berättelsens källhänvisningar. Material som inte hänför sig till slutsatser eller ställningstaganden tas inte med i revisionens dokumentation och arkiveras således inte heller (ref. 1 punkt 5.36). Revisionens dokumentation ska vara i sin slutliga form inom 60 dagar efter att beslutet om lämnande av revisionsberättelsen har undertecknats (ref. 1: punkt 5.35).

Prövning och valsituationer hör till en revision och styrs av de mål, frågor och kriterier som ingår i det godkända revisionsupplägget (ref. 2: punkt 4.63.5). I en kvalitativ analys drar man vanligen slutsatser genom att utföra en helhetsbedömning av det analyserade materialet. Slutsatsens trovärdighet grundar sig på motiveringarnas kvalitet och tillräcklighet (ref. 2: punkt 4.90). När en slutsats som grundar sig på intervjuer läggs fram, bör det tydligt anges om det rör sig om en slutsats som revisionsverket kommit fram till på basis av intervjuerna eller om det handlar om en beskrivning av de intervjuades åsikter (ref. 1: punkt 6.10). Dataskyddslagen iakttas vid behandlingen av personuppgifter (ref. 1: punkt 3.38).

Om en slutsats grundar sig på ett omfattande datamaterial och om man kommit fram till den genom att föra samman olika uppgifter i materialet, skriver man en promemoria om saken. I promemorian sammanställs de viktigaste uppgifterna som stöder slutsatsen. Sammanfattande promemorior sammanställs till exempel av ett omfattande intervjumaterial som består av flera transkriberade eller inspelade intervjuer. De intervjuades identitet eller exakta citat från intervjuerna antecknas inte i promemorian. Den sammanfattande promemorian inkluderas till revisionens dokumentation, varefter de ursprungliga littereringarna och inspelningarna förstörs (ref. 2: punkt 4.100)

Revisionsberättelsens ställningstaganden är slutsatser och rekommendationer som grundar sig på revisionsverkets bedömning av det granskade ärendet

Ställningstagandena som revisionsverket lägger fram i en revisionsberättelse är slutsatser och rekommendationer som revisionsverket ger på basis av en revision. Ställningstagandena grundar sig på överväganden om vad som kan anföras på basis av iakttagelserna under en revision. Ställningstagandena kan inte sträcka sig längre än vad iakttagelserna ger anledning till. Revisionsfrågornas svar är revisionsverkets slutsatser av iakttagelserna och slutledningarna på en mer allmän nivå, så att texten höjer sig från enskilda iakttagelser till det mer generella planet. Slutsatserna måste ändå vara tillräckligt specifika för att vara begripliga. Revisionsverkets ställningstaganden är i första hand avsedda att användas av revisionsobjektet och den högsta ledningen vid det ministerium som styr det. Därför innefattar ställningstagandena endast de slutsatser och rekommendationer som är relevanta i sammanhanget. Rekommendationerna ska vara av allmän art: de kan visa i vilken riktning man bör fortskrida enligt revisionen, men inte vilka konkreta åtgärder som bör vidtas. När rekommendationerna utarbetas ska man ägna uppmärksamhet åt den nytta och de kostnader för statsfinanserna som genomförandet av rekommendationerna skulle innebära (ref. 2: punkterna 4.8─4.10, 4.95 och 4.96 och 5.35).

Revisionsberättelsen ska vara objektiv, tillförlitlig, transparent och användbar. Frågorna i berättelsen läggs fram på ett mångsidigt, jämlikt och neutralt sätt. Revisionsverket ska endast framföra sina egna ställningstaganden i berättelsen på basis av revisionen, och inte vara talesman för andra instanser. En berättelse ska fokusera på sådana iakttagelser som är relevanta för revisionsfrågan och som revisionsverket grundar sina ställningstaganden på. En berättelse får inte innehålla mer beskrivande material än vad som är nödvändigt för att klargöra iakttagelserna och motivera ställningstagandena. (ref. 2: punkterna 5.31 och 5.32).