Det förslag till ändring av lagstiftningen om politisk finansiering som för närvarande behandlas i riksdagen innehåller viktiga tillägg och preciseringar. Ur tillsynsmyndighetens synvinkel skulle en höjning av gränserna för bidrag som ska redovisas separat utgöra en försämring av valfinansieringens öppenhet.
Skribent
Regeringens proposition om valfinansieringslagen och partilagen (RP 190/2024) har diskuterats i stor utsträckning i offentligheten.
Statens revisionsverk har i de officiella remissförfarandena uttalat sig om att det anser att regeringspropositionen som helhet är lyckad. Den innehåller flera sådana tillägg och preciseringar i valfinansieringslagen och partilagen vars nödvändighet Statens revisionsverk har lyft fram i sina berättelser till riksdagen om tillsynen av partifinansieringen och valfinansieringen.
Utöver de ändringar som skrivits in i regeringsprogrammet och som föreslås i regeringens proposition föreslog grundlagsutskottet, i egenskap av betänkandeutskott i ärendet, ändringar också i gränserna för det bidrag som ska redovisas separat. Liksom justitieministeriet anser Statens revisionsverk att de föreslagna ändringarna i fråga om bidrag som ska redovisas separat är ett steg bakåt i valfinansieringens öppenhet.
Hur påverkar bidraget som ska redovisas separat Statens revisionsverks tillsyn?
I valfinansieringslagen och partilagen stadgas att aktörer som ger bidrag av en viss storlek ska uppges i redovisningen av valfinansieringen. På så sätt har väljarna möjlighet att på ett transparent sätt se från vilka instanser de valda ledamöterna får finansiering. För närvarande ska bidragsgivaren uppges och bidragsbeloppet redovisas om bidraget är minst 1 500 euro (minst 800 euro vid kommunalval). Om bidraget hamnar under dessa gränser behöver bidragsgivarens namn inte uppges offentligt. Prestationer som underskrider gränsvärdena är synliga för tillsynsmyndigheten i tillsynen, men inte för medborgare och journalister. Därför har redovisningsgränserna en direkt effekt på valfinansieringens öppenhet och på medborgarnas möjligheter att följa kandidat- och partifinansieringen.
I bestämmelserna om valfinansieringen har det antecknats (RP 13/2009) att det genom undersökningar bör följas upp hur valfinansieringens redovisningsgränser fungerar, också med tanke på att penningvärdet förändras. Grundlagsutskottet hänvisar till detta i sitt betänkande, där det föreslår att gränserna för bidrag som ska redovisas ska höjas till 2 000 euro i andra val än kommunalval där gränsen skulle vara 1 100 euro. Statens revisionsverk har flera gånger konstaterat att den då fastställda redovisningsgränsen utifrån tillsynsmyndighetens erfarenheter inte har visat sig fungera med tanke på finansieringens transparens.
Ändringen av gränserna för bidrag som ska redovisas separat är mer än en numerisk kontroll
De nu föreslagna ändringarna har mer omfattande effekter på valfinansieringslagen och partilagen än vad som framgår av grundlagsutskottets motiveringar. Frågan är om gränserna för insyn i den politiska finansieringen kan ändras enbart i form av så kallade indexhöjningar, när den praktiska effekten av ändringarna är att kandidaterna och partierna i fortsättningen kan samla in större belopp som inte är offentliga från enskilda bidragsgivare – uppskattningsvis cirka en tredjedel mer. Detta kan också antas vara en utvecklingstrend med tanke på att den vanligaste bidragsprestationen i tillsynen redan nu ofta ligger strax under gränsen för bidrag som redovisas separat.
Statens revisionsverks tillsynsuppgift förblir oförändrad trots de aktuella lagändringarna: verket begär även i fortsättningen kampanjkontoutdrag och andra nödvändiga utredningar för att säkerställa att redovisningarna har gjorts på behörigt sätt. Ändringarna påverkar framför allt hur öppet uppgifterna om valfinansieringen är tillgängliga för medborgarna och medierna – i den offentliga debatten har just detta utgjort ett centralt orosmoment. Syftet med lagen är att göra valfinansieringen mer transparent. De föreslagna ändringarna kommer däremot att minska insynen i valfinansieringen.
Valkampanjer finansieras allt oftare med hjälp av donationer
Av de uppgifter om valfinansieringen som Statens revisionsverk sammanställt framgår att den externa finansieringen har ökat i alla val. I riksdagsvalet 2011 kom 57 procent av kampanjfinansieringen från externa källor, medan motsvarande andel i valet 2023 redan var 74 procent. I Europaparlamentsvalet var andelen extern finansiering år 2014 cirka 67 procent, 2024 steg den redan till 82 procent. Den externa finansieringen har alltså fått en allt viktigare roll i valkampanjen.
När man samtidigt betraktar valfinansieringens öppenhet kan man också se en positiv utveckling. Vid riksdagsvalet 2011 kom 66 procent av bidragsprestationerna från aktörer som inte uppgavs i redovisningen av valfinansieringen. År 2023 var motsvarande andel 56 procent. Öppenheten har alltså ökat – men är den på en tillräcklig nivå? Enligt Statens revisionsverk är den inte det. Vi har vid flera tillfällen konstaterat att den nuvarande lagen inte har uppmuntrat till tillräcklig öppenhet.
Öppenheten i valfinansieringen bör främjas på ett ambitiöst sätt – inte genom att ta ett steg bakåt
Öppenheten i valfinansieringen har argumenterats öka medborgarnas förtroende för det demokratiska systemet och de politiska beslutsfattarna. Vilken effekt har en motsatt utveckling på medborgarnas förtroende för de politiska aktörerna?
Syftet med de lagar som reglerar den politiska finansieringen är att öka insynen i valfinansieringen, informera om kandidaternas eventuella bindningar samt förhindra uppkomsten av osakliga bindningar och begränsa ökningen av valkampanjer.
Enligt Statens revisionsverk bör valfinansieringen vara så transparent som möjligt och gränserna för bidrag som redovisas separat bör snarare sänkas. Öppenheten i valfinansieringen bör inte försvagas utan tvärtom ökas ytterligare.