Statens revisionsverks årsberättelse till riksdagen 2012

Huvudsakligt innehåll

I Statens revisionsverks berättelse om sin verksamhet till 2012 års riksdag betonas tre teman som är av avgörande betydelse för grundvalen för den finländska ekonomin och medborgarnas välfärd: forsknings-, utvecklings- och innovationspolitikens verkningar, sysselsättningen och höjande av sysselsättningsgraden samt energi- och klimatpolitiken. Försvagningen av konkurrenskraften i vår ekonomi och dess strukturella grundval är en uppenbar risk för välfärdsstaten. Samtidigt kommer klimatförändringen att smygande leda till radikala förändringar, vilkas bemötande är ett avsevärt ekonomiskt och tekniskt åtagande som även inverkar på säkerhetspolitiken och tryggheten.

Den ekonomiska grunden för välfärden och sysselsättningen förvittrar snabbt, om man inte med forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet och åtgärder till stöd för denna förmår öka antalet innovativa tillväxtföretag. Till följd av de strukturella förändringarna i ekonomin förutsätter den ekonomiska tillväxt som behövs för att trygga välfärden samt svara på klimatförändringen att man djärvt förnyar och utvecklar forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamheten. Forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamheten ävensom sysselsättningenoch höjandet av sysselsättningsgraden bör ses som breda helheter och som en del av den ekonomiska politiken och tillväxtpolitiken. Betydelsen av en fungerande och effektiv konkurrens för innovationerna och som en faktor som sporrar till att utnyttja dem accentueras. Forsknings-, utvecklingsoch innovationsverksamheten har avsevärd betydelse för en bättre energieffektivitet, som behövs för att stävja klimatförändringen.

Målsättningar och information som gäller lönsamheten och produktiviteten är en central del av en fungerande resultatstyrning. På basis av de revisioner som hänfört sig till år 2011 kan konstateras, att de resultatmål som ministerierna har godkänt för lönsamheten och produktiviteten i likhet med tidigare år alltjämt är bristfälliga. Däremot är situationen klart bättre i fråga om lämnandet av riktiga och tillräckliga uppgifter. Om lönsamheten och produktiviteten rapporteras tämligen täckande. Centrala, åskådliga nyckeltal och ett enhetligt framställningssätt skulle emellertid förbättra uppgifternas användbarhet och underlätta informationsalstringen vid bokföringsenheterna.

Huvudfrågan för hela det revisionstema som gällde hanteringen av sysselsättningen var den för hållbarhetsgapet i den offentliga ekonomin väsentliga sysselsättningsgraden och åtgärderna för att höja den. Vid revisionerna behandlades förebyggande av långtidsarbetslöshet, stöd till områden med plötsliga strukturomvandlingar och främjande av arbetsrelaterad invandring. Dessas betydelse för sysselsättningsgraden visade sig enligt revisionerna vara marginell, även om exempelvis stödet till områden med plötsliga strukturomvandlingar i sig konstaterades vara fungerande och behövligt från områdenas synpunkt. Att uppnå målsättningen vad sysselsättningsgraden beträffar förutsätter därför brett upplagda åtgärder.

Revisionsverket har av sina revisioner från senare år sammanställt observationer angående kommun- och servicestrukturen. Slutledningen är, att strukturerna i sig inte avgör servicens kvalitet och tillgänglighet från medborgarnas synpunkt. Exempelvis i sam manslagningskommunerna har utvecklandet av servicen ofta överkörts av kommunsammanslagningen. I förhållanden med en vidlyftig ramlag har servicestrukturen i samarbetsområdena rentav kunnat bli mer splittrad än tidigare. När strukturerna utvecklas är det viktigt att ägna uppmärksamhet åt att servicen alltjämt uppfyller grundlagens och speciallagstiftningens krav. Bl.a. iakttagelserna vid revisionen angående barnskyddslagen visade, att barnets bästa inte alltid förverkligas i enlighet med barnskyddslagen. De främsta problemen hade att göra med ett övergripande stöd till familjerna och tillsynen samt tjänsterna i vård utom hemmet och i eftervården.

Revisionsverket har slutfört en temahelhet som har omfattat fem revisioner med anknytning till klimat- och energipolitiken. Revisionerna har visat, att det finns möjlighet att förbättra de klimat- och energipolitiska åtgärdernas kostnadseffektivitet och verkningar. Problemen har anknutit till svagheter i faktaunderlaget beträffande kostnader och mätningsmetoder, ett obestämt uppställande´av målsättningar och från klimatmålens synpunkt motstridiga stöd. Verkställandet av energi- och klimatstrategin har framskridit varierande. Beredningen av den och statens penninganvändning hade behövt större transparens. Enligt revisionsverkets beräkningar allokerade Finland år 2011 ca 550 miljoner euro eller ca en procent av budgetanslagen till utgifter som anknöt till klimatförändringen. Den statliga finansieringen fördubblades åren 2008−2012. Mest ökade de anslag som anknöt till forskning och utveckling samt främjande av förnybar energi. Finland förefaller att uppnå förpliktelserna under Kyoto-perioden 2008−2012, men att uppnå de målsättningar som EU har uppställt fram till år 2020 verkar att bli en större utmaning.

På basis av det revisionsarbete som hänfört sig till utbildnings-, forsknings- och innovationsverksamheten kan göras bedömningen, att riksdagen beslutar om den offentliga UFI-verksamhetens finansiering och strukturer utan att i praktiken effektivt kunna påverka verksamheten som helhet. I stället för att utöka eller minska på UFI-verksamhetens resurser borde man också finna nya slags tanke- och verksamhetsmodeller, som syftar till ett nytt slags hanterande av finansieringsriskerna. Med denna målsättning för ögonen bör den offentliga verksamhetens syfte definieras tydligare än för närvarande, UFI-verksamhetens målsättningar bör göras klarare och transparensen i finansieringen bör ökas. Målsättningen är att stödet till forskningsoch innovationsverksamheten utformas i enlighet med riksdagens viljeyttringar och riktas mer specificerat, djärvt, selektivt och långsiktigt. För att öka det offentliga stödets effekter bör man också på ett nytt sätt förmå överskrida gränsen mellan finanspolitiken och UFI-politiken.

Revisionsverket har upprepade gånger fäst uppmärksamhet vid problemen i lagstiftningens kvalitet och deras betydelse för det statsfinansiella beslutsfattandet. I iakttagandet av principerna för god författningsberedning förekommer alltjämt brister, låt vara att det enligt färska iakttagelser vid revisionerna har skett en gynnsam utveckling i förutsättningarna för en bättre kvalitet. I den praktiska lagberedningen anknyter problemen inte till kompetensen och sakkunskapen eller brist på anvisningar, utan närmast till den komplexa verksamhetsomgivningen, beredningens resurser och tidtabeller samt brister i ärendehanteringssystemet på statsrådets nivå till stöd för beredningen. När lagstiftning bereds och beslut fattas om den bör större uppmärksamhet ägnas åt två omständigheter: lagstiftningens innehållsliga klarhet och de resurser som implementeringen av lagen kräver. Inte heller uppföljningen av lagens verkställande och verkningar får glömmas.

Revisionsverkets målsättning är att främja en resultatrik och god skötsel av statsfinanserna. I denna sin uppgift stöder det riksdagen i utövandet av dess finansmakt och innehar en viktig roll i det nationella integritetssystem som upprätthåller en god förvaltning. På basis av en internationell jämförelse hör de statliga revisionsverken i Europa till de starkaste och bäst fungerande institutionerna som upprätthåller god förvaltning och integritet i det offentligas verksamhet. Forskningsdata visar att dålig förvaltning och svaga tillsynsinstitutioner korrelerar med en offentlig ekonomi i dåligt skick och med svag prestationsförmåga hos folkhushållet. Som helhet betraktat är revisionsverkets inflytande på synnerligen god nivå, när man beaktar de vid en internationell jämförelse underdimensionerade resurserna. I en stramare budgetsituation har revisionsverket satsat på välbefinnandet i arbetet vid verket och på ledningen av arbetet samt fortsatt det år 2010 påbörjade effektivitets- och stabilitetsprogrammet. Enligt programmet minskar revisionsverkets personalstyrka från 150 till 138 från år 2012 framöver.

Revisionsverket följer på basis av betänkandena från riksdagens revisionsutskott med hur de av riksdagen godkända ställningstagandena har verkställts, ifall ställningstagandena anknyter till revisionsverkets revisioner och riksdagen har förutsatt att regeringen ska rapportera om saken. Under innevarande valperiod har de ställningstaganden som följts upp hänfört sig till ramförfarandets funktionsduglighet, avståendet från låntagning som överstiger likviditeten samt införandet av ett ärendehanteringssystem för justitie- och inrikesförvaltningen. Till ramförfarandets funktionsduglighet ska revisionsverket återkomma när uppföljningen av ärendet slutförts samt i samband med rapporteringen om granskningarna av finanspolitikens resultat vid mitten av valperioden och vid valperiodens utgång. Till övriga delar kan åtgärderna anses ha framskridit på det sätt som riksdagen har förutsatt.