Finland är reformernas lovade land

Även om dessa reformer följer sina egna banor har de mycket gemensamt. Reformerna är kopplade till varandra systemiskt så att om en reform lyckas påverkar det möjligheterna för en annan reform att lyckas. I sista hand handlar allt om att arbeta för välfärdssamhället.

Nästa sommar avgörs om 21 välfärdsområden inrättas i vårt land för att ansvara för ordnandet av tjänsterna

Regeringen lämnade i december i fjol en proposition till riksdagen om en reform av social- och hälsovården och räddningsväsendet samt om inrättandet av välfärdsområden. Riksdagen har reserverat hela vårsessionen för behandling av den mest omfattande regeringspropositionen under denna valperiod. Före semestrarna vet vi om social- och hälsovårdsreformen inleds den här gången och om en ny förvaltningsnivå införs i Finland.

En parlamentarisk arbetsgrupp har bedömt vilka uppgifter som näst kunde överföras till välfärdsområdena och hurdana alternativ det finns för att omorganisera tillsyns-, tillstånds- och handledningsuppgifterna inom social- och hälsovården. En annan parlamentarisk arbetsgrupp håller för närvarande på att färdigställa sin ståndpunkt om välfärdsområdenas beskattningsrätt.

Regeringen förväntas fatta fler beslut om sysselsättningsfrämjande åtgärder i april

Hittills har regeringen beslutat om åtgärder som har som mål att öka sysselsättningen med 31 000–36 000 personer före 2029. Regeringen har förbundit sig att vid regeringsperiodens halvtidsöversyn i april fatta nya beslut med 80 000 nya sysselsatta som mål.

I början av mars inleds dessutom kommunförsök med sysselsättningen. Försöken omfattar hela landet och pågår till mitten av 2023. Inom ramen för försöken övergår ansvaret för en dryg tredjedel av arbets- och näringsbyråernas klienter till kommunerna. Målet med försöken är att främja sysselsättningen av arbetslösa och tillgången till kompetent arbetskraft samt att förbättra möjligheterna att få tillträde till arbetsmarknaden särskilt för långtidsarbetslösa och personer med en svag ställning på arbetsmarknaden.

Med färdplanen söker man lösningar för att utveckla den sociala tryggheten

I fjol inleddes en omfattande parlamentarisk beredning av reformen av den sociala tryggheten, som sträcker sig ända till 2027. Målet är ett tydligare och mer fungerande system, som möjliggör samordning av arbete, förmåner och tjänster i föränderliga livssituationer.

År 2021 inleds arbetet på en färdplan som sträcker sig över två regeringsperioder och där man beskriver problemen med systemet, ändringsbehoven och målsättningarna. Lösningar söks bland annat för komplexiteten i den sociala tryggheten; kombinerandet av förvärvsarbete och social trygghet; utvecklandet av minimiskyddet, grundskyddet och bostadsbidraget samt samordnandet av tjänster och förmåner.

Målet med aktörsnätverket för kontinuerligt lärande är att förbättra kompetensen hos befolkningen i arbetsför ålder så att den motsvarar behoven i det föränderliga arbetslivet

I december i fjol publicerades riktlinjer för reformen av det kontinuerliga lärandet. I och med detta inleddes genomförandet av reformen, som sträcker sig över valperioden. Målet med reformen är att höja medborgarnas kompetensnivå i synnerhet i vissa befolkningsgrupper samt att minska antalet och andelen vuxna som saknar examen efter grundskolan.

Målet är att var och en utvecklar sin kompetens under sin karriär; alla har de kunskaper och färdigheter och den kompetens som krävs för sysselsättning och ett meningsfullt liv; samt att kompetensen förnyar arbetslivet och arbetslivet förnyar kompetensen. Reformen har sin grund i höjningen av läropliktsåldern och den avgiftsfria utbildningen på andra stadiet, som riksdagen fattade beslut om i slutet av fjolåret.

Reformerna sammanflätas till en helhet som skapar en stabil grund för välfärdssamhället

Reformen av social- och hälsovården, de diskretionära åtgärder som ökar sysselsättningen och ändringarna i den sociala tryggheten har visat sig ha betydande konsekvenser för statsfinanserna och de offentliga finanserna. Ordnandet av tjänster och ändringarna som gjorts i förmånssystemet medför årligen kostnader i miljardklass för staten, och kostnaderna har ökat ytterligare på grund av den långvariga coronakrisen. Konsekvenserna för de offentliga finanserna kan bedömas på både kort och medellång sikt.

Enligt regeringens färdplan för hållbarheten har potentialen för att stärka de offentliga finanserna uppskattats till 4,5 miljarder euro. Dessa reformers andel utgör omkring 2,5–3 miljarder euro. De ekonomiska konsekvenserna i euro har bedömts i samband med ovan nämnda tre reformer, eftersom de omfattar detaljerade diskretionära åtgärder samt både mer vittgående strukturella och funktionella reformer som förutsätter lagberedning.

Reformen av det kontinuerliga lärandet avviker från de tre ovan nämnda reformerna genom att den är en funktionell nätverksreform som baserar sig på olika aktörers nuvarande uppgifter och befogenheter. Den omfattas inte av någon ny lagstiftning och ingen betydande separat statlig finansiering har reserverats för den. Därför är det svårt, och kanske omöjligt, att i eurobelopp uppskatta dess betydelse för och effekter på statsfinanserna. Detta utesluter dock inte att reformens indirekta ekonomiska konsekvenser skulle vara betydande på lång sikt.

Vad förenar alla dessa reformer?

Alla reformer finansieras av samma aktörer, i synnerhet staten, kommunerna och arbetsgivarna, men de har olika fokuspunkter. Samma instanser utgör även de centrala beslutsfattarna och de aktörer som genomför reformerna. Riksdagen har en betydande ställning som lagstiftare. Social- och hälsovårdsministeriet, arbets- och näringsministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, finansministeriet och inrikesministeriet samt ämbetsverk som lyder under dem, FPA och arbetsmarknadsorganisationerna är centrala parter i beredningen och verkställandet av reformerna.

Alla reformer genomförs slutligen i samarbete mellan kommuner, regionförvaltningsmyndigheter, företag och organisationer på regional och lokal nivå. Den allra viktigaste faktorn som förenar reformerna är dock medborgarna i vårt land, i synnerhet de som har det sämst ställt, personer som har en svag ställning på arbetsmarknaden och riskerar att marginaliseras och personer som behöver många olika tjänster och vars välfärd och utkomst man genom reformerna strävar efter att förbättra.

Revisionsverket medverkar aktivt i de samhälleliga reformerna. Vi för en kontinuerlig dialog med statsförvaltningen och intressentgrupperna, ger expertutlåtanden till lagberedningen och riksdagens utskott, sprider revisionsinformation om frågor som är betydelsefulla för beredningen och verkställandet av reformerna samt övervakar den finanspolitiska kunskapsbasen. På så sätt bär vi vårt eget strå till stacken för välfärdssamhället.