Coronakrisen har varit en utmaning för regeringens och förvaltningens vanliga sätt att arbeta. Krisen har krävt en övergripande hantering av läget och en helt ny slags förmåga att agera.
Skribenter
I mars 2020 tog Finland i bruk beredskapslagen första gången efter krigen. På grund av covid-19 konstaterade regeringen att undantagsförhållanden råder, och förhållandena rådde i tre månader. Under denna period överlämnade regeringen till riksdagen 14 förordningar om ibruktagning och förlängning av befogenheter enligt beredskapslagen och 44 propositioner om ändring av lag. De gällde bland annat arbetsmarknaden, den sociala tryggheten, företagsstöden, näringsfriheten, läkemedelsförsörjningen, den grundläggande utbildningen och trafiken. Dessutom har regeringen redan lagt fram fem tilläggsbudgetpropositioner.
Krisen har krävt snabba beslut, intensivt samarbete och flexibilitet
Coronakrisen har krävt förmåga att särskilt fort bereda och besluta om olika ärenden. Samtidigt har den utgjort en utmaning för lagberedningen. I våras lämnade riksdagen till exempel flera gånger tillbaka lagstiftningsförslag till regeringen på grund av formfel eller något annat fel, och grundlagsutskottet anmärkte upprepade gånger på statsrådet för allvarliga brister i hur riksdagen hade fått information. Statsrådet korrigerade dock felen allteftersom felen hade upptäckts. Krisen har inte enbart hanterats genom lagstiftning utan även genom olika rekommendationer och anvisningar, som har utfärdats i exceptionellt stor mån.
Krisen har krävt förmåga att arbeta och bära ansvar tillsammans – mellan förvaltningsområdena och förvaltningsnivåerna. Regeringen har sammanträtt ofta. En grupp bestående kanslichefer och beredskapschefer har samordnat samarbetet mellan ministerierna med stöd av ett nytt operativt center, som skapar lägesbilder av konsekvenserna av regeringens beslut och samordnar arbetet i olika ministeriers coronagrupper.
Det är ännu inte möjligt att bedöma om det ökade behovet av samarbete även har bidragit till en större politisk koherens och en effektivare användning av resurser. I offentligheten har debatten främst förts kring problemen med kontrollen av hälsosäkerhet på gränsövergångsställen. Detta bygger på en bristfällig informationsförmedling och en otydlig ansvarsfördelning i ett läge med flera behöriga parter.
De nya innovationer som har tagits fram och de ändringar i arbetssätten som har gjorts på grund av krisen kan också erbjuda möjligheter till förnyelse. Många tjänstemän har börjat jobba hemifrån. Distansarbetet och nya verktyg som appen Coronablinkern kan stärka förvaltningens förmåga att utnyttja modern informationsteknik och att skapa tjänster med modern IT.
Den ekonomiska krisen bör hanteras vid sidan av hälsokrisen
Betydelsen av coronakrisen är enorm för statsfinanserna och den offentliga ekonomin. Genom fem tilläggsbudgetar 2020 har anslagen i statsbudgeten ökat med tio miljarder euro jämfört med den egentliga budgeten. Samtidigt har de beräknade inkomsterna (exklusive upplåningen) minskat med cirka sex miljarder euro. Nettoupplåningen beräknas uppgå till 17,7 miljarder euro medan avsikten enligt den egentliga budgeten var att ta lån för enbart 2,2 miljarder euro. Revisionsverket bevakar utvecklingen inom ekonomin och de lösningar som förvaltningen väljer även under coronapandemin. Omfattningen och dimensionerna av de ekonomiska åtgärderna åskådliggörs i denna visualisering som revisionsverket har tagit fram.
Det är fråga om en exceptionellt omfattande användning av statsmedel för att motverka krisen och minska de skador som orsakats av krisen. För att krisen ska kunna åtgärdas på ett effektivt sätt är det livsviktigt att hitta nya sätt att agera och att snabbt fördela resurser. Samtidigt är det viktigt att en snabb verksamhet inte ska leda till att det ”tas genvägar” vid administrativa förfaranden eller interna kontroller. Tydliga mål bör ställas upp för användning av anslag och tydliga kriterier bör fastställas för beviljande av anslag. Vikten av kontroller har lyfts fram bland annat i anslutning till beviljandet av företagsstöd på Business Finland.
Med effektiv skötsel av statsfinanserna avses att uppställda mål uppnås så förmånligt som möjligt. Spridningen av coronasmittan har samtidigt lett till en hälsokris, social kris, sysselsättningskris, ekonomisk kris och finanspolitisk kris. Motverkning av krisen kräver att regeringen och förvaltningen ska ha förmåga att anpassa olikt dimensionerade mål och att söka mest kostnadseffektiva verktyg. En relevant fråga är i vilken omfattning konsekvens- och alternativbedömningar har gjorts före valet av restriktioner och stödåtgärder och på vilket sätt olika mål och metoder har samordnats. Dessutom är det viktigt att följa upp åtgärdernas kostnadseffektivitet och att vid behov ändra riktningen av åtgärder.
Beslut bör utgå från fakta
En framgångsrik krisledning kräver aktuella lägesdata, uppföljning av krishanteringens konsekvenser och föregripande av förändringar. Samtidigt betonas beslutsfattarnas förmåga att tolerera osäkerhet, medge eventuella fel och korrigera felen.
Under coronakrisen har det vid sidan av statsrådets kansli (SRK) funnits flera parter som har samlat in och tagit fram data. I början av krisen betonades framför allt de data som social- och hälsovårdsministeriet (SHM) och Institutet för hälsa och välfärd hade tagit fram om smittläget och vårdkapacitetens tillräcklighet. Informationsunderlaget har dock utökats kontinuerligt – redan i ett mycket tidigt skede även för att upphöra med krisåtgärderna och för att åtgärda läget efter krisen. Dessa har planerats i kanslichefernas beredningsgrupp, som har stötts av en vetenskapspanel, och i en särskild grupp av ekonomiexperter. Till COVID-19-forskningsöversikt har SRK samlat in senaste forskningsresultat om coronakrisen. Dessutom kommer Olycksutredningscentralens undersökningsgrupp att utvärdera åtgärdandet av coronakrisen och lärdomarna av krisåtgärderna.
Kvaliteten på lägesbilder, prognoser och uppföljningsdata kan säkras genom uppgifternas offentlighet. Det möjliggör en kritisk utvärdering av informationsunderlaget. Regeringen har beslutat att alla bakgrundsfakta och kalkyler, inbegripet antaganden och parametrar, som har använts som underlag för beslutsfattandet, ska offentliggöras.
Åtgärdandet av coronakrisen har krävt ny slags förmåga av förvaltningen och beslutsfattarna. Framtiden visar om lärdomarna av krisen kan ge nytta även under normala förhållanden. Blir förvaltningen allt smidigare, mer förändringsvillig och mer samarbetsvillig till följd av krisen? Bidrar krisen till ett mer öppet beslutsfattande som utgår från bättre informationsunderlag? Lär sig förvaltningen och beslutsfattarna till följd av krisen att bättre samordna olika samhälleliga mål och metoder så att resultatet blir så effektivt, effektfullt och kostnadseffektivt som möjligt med tanke på vårt välbefinnande?