Reformen av EU:s finanspolitiska regler hettar upp höstens ekonomiska debatt

Medlemsländernas finanspolitik samordnas och övervakas i Europeiska unionen med hjälp av en komplicerad regelram. Bakgrunden till detta är behovet av att samordna den gemensamma penningpolitiken och den nationella finanspolitiken samt strävan att förhindra att ekonomiska kriser uppstår och sprids i enskilda medlemsländer.

EU:s finanspolitiska regler har samlats i stabilitets- och tillväxtpakten, som har blivit en svårbegriplig helhet särskilt genom reformerna efter finanskrisen och eurokrisen. Trovärdigheten för reglernas bindande verkan försvagas av flera undantag och situationsspecifik prövning, och reformen av reglerna har diskuterats i flera år. Kommissionens bedömning av regelramens smärtpunkter och utmaningarna i genomförandet publicerades just före coronapandemin i februari 2020. Reformarbetet fick dock ge vika för behandlingen av coronakrisen.

På grund av coronakrisen tog kommissionen för första gången i bruk stabilitets- och tillväxtpaktens undantagsklausul, som ingår i den så kallade six pack-reformen. Klausulen har gjort det möjligt att öka underskotten och skulden i de offentliga finanserna och därmed utöva en motcyklisk finanspolitik i medlemsländerna. I de flesta EU-länder har skulden ökat kraftigt under coronakrisen.

Figur 1. EU-ländernas skuldkvot 2019 och tillväxt 2020. Källa: Eurostat.

Anpassningen av skulden i den takt som de nuvarande reglerna förutsätter mot ett referensvärde på 60 procent kommer för många länders del att vara orealistisk i det skede då undantagsklausulen slopas efter 2022. Finlands offentliga finanser har i helhetsbilden klarat coronapandemin bättre än genomsnittet, och i ljuset av de nuvarande uppgifterna skulle Finlands skuldkvot sjunka tillräckligt snabbt under de kommande åren.

De ökade skuldkvoterna har stärkt diskussionen om de finanspolitiska reglernas framtid. Flera aktörer har föreslagit att regelverkets centrala element skulle vara en flerårig utgiftsregel som begränsar utgiftsökningen (Benassy-Quéré et al 2018, Darvas & Anderson 2020, EFB 2020, Martin et al 2021). Grundtanken med förslagen är att koppla ökningen av de offentliga nettoutgifterna till ett landsspecifikt mål för skuldkvoten eller en eftersträvad minskning av skulden, och de grundar sig i stor utsträckning på en ändring av de nuvarande reglerna i stabilitets- och tillväxtpakten. I de mest radikala förslagen skulle de nuvarande reglerna helt förkastas och ersättas av landsspecifika standarder som skulle ge större utrymme för analys och tolkning av medlemslandets ekonomi (Blanchard et al. 2021). Å andra sidan har man betonat främjandet av investeringar genom att tillåta undantag i utgiftsdisciplinen till exempel genom att investera i bekämpning av klimatförändringen, utbildning och digitalisering (bl.a. Claeys et al 2019, EFB 2020).

Förutom reglerna kommer man i diskussionen om EU:s finanspolitiska framtid att behandla medlemsländernas viljor att öka det finanspolitiska solidariska ansvaret. Till exempel har kommissionens rådgivande organ, European Fiscal Board, föreslagit att det skapas en permanent fiskal kapacitet parallellt med de numeriska reglerna – i praktiken alltså en ökning av EU:s egna medel (EFB 2020). Det tillfälliga återhämtningsinstrumentet (NGEU), som skapats för att påskynda återhämtningen från coronakrisen, har också drag av större solidaritet. För att finansiera återhämtningsinstrumentet tog unionen gemensamt lån – vilket väckte känslor i hemlandet.

Arbetet med reformen av reglerna torde inledas efter valet i Tyskland i september. Det beror på valresultatet och den regeringskoalition som ska bildas huruvida Tyskland förespråkar en återgång till de gamla reglerna eller om man vill stödja den franska reformeringen av reglerna och den ökade solidariteten. I Finland har finansminister Annika Saarikko betonat behovet av att återgå till de gamla spelreglerna.

Statens revisionsverks finanspolitiska övervakning ordnar onsdagen den 6 oktober kl. 12–16 ett webbinarium om EU:s finanspolitiska regler. Det utlovas inlägg och paneldiskussioner av Finlands främsta experter. Kom och lyssna!

Källor

Bénassy-Quéré, A., M. Brunnermeier, H. Enderlein, E. Farhi, M. Fratzscher, C. Fuest, P. Gourinchas et al. (2018), “Reconciling Risk Sharing with Market Discipline: A Constructive Approach to Euro Area Reform.” CEPR Policy Insight 91.

Blanchard O.J., Á. Leandro & J. Zettelmeyer (2021), “21-1 Redesigning EU Fiscal Rules: From Rules to Standards”, PIIE Working Paper, no 21/1

Claeys, G., S. Tagliapietra & G. Zachmann (2019) “How to make the European Green Deal work”, Policy Contribution 2019/13, Bruegel

Darvas, Z. & Anderson, J. (2020) “New life for an old framework: redesigning the European Union’s expenditure and golden fiscal rules”

European Fiscal Board (2020), Annual Report 2020, Brussels.

Martin, P, J Pisani-Ferry & X Ragot (2021), “Reforming the European Fiscal Framework”, Les notes du conseil d’analyse économique, no 63.