Översikt: Bedömningen av effekterna av arbetskraftsservicen bör integreras i uppföljningen av hur sysselsättningsmålen uppnåtts

Skriv ut sidan

Statens revisionsverks översikter behandlar samhällsfrågor som omfattas av riktlinjerna i regeringsprogrammet och andra aktuella samhällsfrågor i ljuset av information från revisionsverket och andra instanser. Fokus ligger på det statsfinansiella perspektivet och därtill förknippade risker. Det effektmål som i statsbudgeten ställts för arbetskraftsutbildningen beskriver den andel av de utbildade som är arbetslösa tre månader efter avslutad utbildning. Utbildningens genomslagskraft skulle dock bättre beskrivas av den andel av de utbildade för vilken sysselsättningssannolikheten har ökat efter utbildningen. För att effekterna av de elektroniska arbetsförmedlingstjänsterna ska kunna utvärderas bör den lagstadgade lagringstiden för kunduppgifter förlängas.

Sammanfattning

Efter föregående valperiod ändrades riktlinjerna för styrningen och ordnandet av arbetskraftsservicen betydligt. Programmet, sysselsättningspaketet och besluten i budgetmanglingen för statsminister Antti Rinnes regering lägger fokus på det förvaltningsgränsöverskridande samarbetet, utvecklingen av servicen och den riksomfattande styrningen av arbetskraftsservicen. Arbets- och näringsbyråerna ordnar även framöver arbetskraftsservicen. Dessutom ska kommunernas roll i ordnandet av servicen stärkas. Under innevarande sessionsperiod kommer riksdagen att behandla flera regeringspropositioner om arbetskraftsservicen. Med anledning av EU:s allmänna dataskyddsförordning och reformen av lönesubventionen föreslås ändringar i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012) och lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen (1369/2014). Det krävs separata lagar med anledning av de regionala kommunförsök med arbetskraftsservicen och det rekryteringsförsök i små och medelstora företag som regeringen har planerat. I regeringens budgetproposition för 2020 föreslås sammanlagt 325,5 miljoner euro för arbets- och näringsbyråernas omkostnader och anskaffning av arbetskraftsutbildning.

Denna översikt innehåller en sammanfattning av hur arbets- och näringsbyråernas tjänster och omkostnader har utvecklats på 2010-talet. Översikten behandlar särskilt arbetskraftsutbildningens genomslagskraft utgående från revisionsverkets granskningsresultat och forskningsdata. Effekterna av omorganiseringen av arbets- och näringsbyråerna på 2010-talet har inte tidigare utvärderats. Därför utreder revisionsverket för närvarande om omorganiseringen har gjort arbetskraftsservicen mer välfungerande och mer effektiv och bidragit till att öka sysselsättningseffekterna på önskat sätt. I en annan granskning utreder revisionsverket hur väl arbetskraftsförvaltningen har lyckats tillhandahålla arbetskraftsservice och genomfört olika reformer under föregående valperiod. Ett av föremålen för utvärdering är de regionala sysselsättningsförsöken vars handlingsmodell ska tillämpas i de kommande regionala kommunförsöken. Granskningarna blir färdiga våren 2020.

De senaste åren har de elektroniska arbetsförmedlingstjänsterna utvecklats aktivt. Före utgången av 2020 lanseras en ny tjänst, työmarkkinatori.fi, som tillhandahåller en gemensam plattform för offentliga och privata arbetsförmedlingstjänster samt till tillhandahållare av arbetslivs- och utbildningstjänster. För att effekterna av de elektroniska arbetsförmedlingstjänsterna ska kunna utvärderas på ett tillförlitligt sätt bör lagringstiden för kunduppgifter förlängas från nuvarande 2 år till minst 3–4 år. Denna ändring kan göras i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice samtidigt som de ändringar som dataskyddsförordningen kräver görs i lagen.

Utifrån revisionsverkets granskningar har arbetskraftsutbildningen anskaffats med iakttagande av lagstiftningen och med fokus på kvaliteten, och utbildningen har ordnats ekonomiskt. Undersökningar visar att arbetskraftsutbildningen har bidragit till att deltagarna i utbildningen snabbare har hittat jobb. Till yrkesinriktad arbetskraftsutbildning hänvisas oftast personer som i övrigt har goda förutsättningar att hitta jobb, även om utbildningen bättre gynnar i synnerhet långtidsarbetslösa, äldre och personer som endast har genomfört den grundläggande utbildningen.

Det effektmål som i statsbudgeten ställts för arbetskraftsutbildningen beskriver den andel av de utbildade som är arbetslösa tre månader efter avslutad utbildning. Enligt revisionsverket skulle utbildningens genomslagskraft bättre beskrivas av den andel av de utbildade för vilken sysselsättningssannolikheten har ökat efter utbildningen. Vid revisionsverkets granskning gjordes en sådan konsekvensbedömning bland deltagarna i företagarutbildningen 2014. Utifrån bedömningen ökade företagarutbildningen sysselsättningssannolikheten hos utbildningsdeltagarna med i genomsnitt 10 procentenheter, när det hade gått 0,5–1,5 år från utbildningen. Dessutom hade över 10 procent av deltagarna fått företagarinkomster i liten mån under granskningsperioden.

Företagarutbildningens genomslagskraft förblev dock tämligen anspråkslös. Genomslagskraften skulle kunna öka om utbildningen riktades till personer som redan har en tydlig plan och motivation att starta ett eget företag. I översikten lyfter revisionsverket fram frågan om huruvida företagarutbildningens genomslagskraft skulle öka om den företagarutbildning som ges som arbetskraftsutbildning och den företagarutbildning som ges som utvecklingstjänster för företag slogs samman, eftersom båda utbildningsformerna bygger på en och samma rättsgrund och samordnas av en och samma aktör.

Vid en ny regeringsperiod ändrades riktlinjerna för styrningen och ordnandet av arbetskraftsservicen

I landskapsreformen, som bereddes av statsminister Juha Sipiläs regering, planerades det att arbetskraftsservicen skulle bli en del av tillväxttjänsterna. Landskapen och landskapet Nylands samkommun skulle ha ansvarat för ordnandet av tjänsterna, och privata tjänsteproducenter skulle främst ha ansvarat för tillhandahållandet av tjänsterna. Kunderna skulle ha hänvisats till rekryterings- och kompetenstjänster utifrån valfrihetsprincipen. Målet var att avveckla arbets- och näringsbyråernas nuvarande nätverk och att minska den riksomfattande styrningen av arbetskraftsservicen. Landskapen skulle ha fått beslutanderätt vid ordnandet av tjänster för olika kundgrupper, kartläggningen av marknaden för privata tjänster och användningen av statsfinansieringen till arbetskraftsservicen. Tillväxttjänsterna och hänvisningen av kunder till tjänsterna skulle dock ha utgått från en sammanhängande servicearkitektur och användning av e-tjänster.

I ramförhandlingarna våren 20181 beslutade statsminister Sipiläs regering att öka personalresurserna och sysselsättningsanslagen för arbets- och näringsbyråerna särskilt för att genomförandet av aktiveringsmodellen krävde fler resurser. Dessutom beslutade regeringen att stärka användningen av lönesubventionen och startpengen, utvärdera servicebehovet hos äldre, partiellt arbetsföra och personer som återvänder från familjeledighet och att utveckla tjänsterna för olika kundgrupper. Regeringen beslutade också att öka arbetskraftsutbildningen, språkutbildningen, den examensinriktade fortbildningen och den skräddarsydda utbildningen och att därigenom främja tillgången på kompetent arbetskraft i olika regioner och sektorer.

Regeringsprogrammet för statsminister Antti Rinnes regering och regeringens handlingsplan drar upp riktlinjer för styrningen och ordnandet av arbetskraftsservicen från andra utgångspunkter än dem som föregående regering hade i sitt program. Målet är att den riksomfattande styrningen av och det förvaltningsgränsöverskridande samarbetet i fråga om arbetskraftsservicen ska utvecklas och att arbetskraftsservicen ska reformeras för att stödja att arbetslösa snabbt kommer i sysselsättning igen. Arbetskraftsservicen ordnas av den offentliga sektorn, som kan producera servicen i samarbete med den privata sektorn och den tredje sektorn. Regeringsprogrammet fastställer också att kommunernas roll som anordnare av arbetskraftsservicen ska stärkas.

Regeringens beslut i budgetmanglingen inleder en omorganisering av arbetskraftsservicen

I budgetmanglingen den 17 september 2019 beslutade regeringen att under våren 2020 inleda en omorganisering av arbetskraftsservicen genom regionala kommunförsök. Målet för försöken är att förbättra möjligheterna särskilt för långtidsarbetslösa och personer med en svag ställning på arbetsmarknaden att komma in på arbetsmarknaden och att sammanföra resurserna inom sysselsättningen, hälso- och sjukvården och utbildningen så att de tillgodoser arbetssökandenas behov. Till de städer som är med i försöken överförs arbetslösa arbetssökande som får förmåner av Fpa och som inte enbart behöver arbetskraftsservice utan även många andra personliga tjänster. Till målgruppen hör även unga och arbetssökande med invandrarbakgrund. Om de tjugo största städerna deltar i försöken, överförs en tredjedel av arbetssökandena vid arbets- och näringsbyråerna på kommunernas ansvar. En del av personalen på arbets- och näringsbyråerna börjar sköta kundserviceuppgifter under kommunernas styrning, och vissa tjänsteinnehavare inom kommunerna ska även sköta uppgifter som tidigare ankommit på arbets- och näringsbyråerna. Försöken pågår 2,5–3 år. Städerna förväntas göra ekonomiska satsningar på försöken. Arbets- och näringsbyråerna fokuserar framöver på arbetsförmedlingen och rekryteringstjänsterna.

Kommunförsöken kräver en separat lag och under höstsessionen lämnar regeringen en proposition om lagen till riksdagen. Enligt propositionen ska ansvaret för ordnandet av arbetskrafts- och företagsservicen överföras på kommunerna för viss tid. Målet är att fortsätta och utvidga handlingsmodellen för de regionala sysselsättningsförsöken som upphörde i slutet av 2018.

Enligt regeringens lagstiftningsplan kommer riksdagen under innevarande sessionsperiod även att behandla andra förslag till bestämmelser om arbetskraftsservicen. I slutet av 2019 föreslås ändringar i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen med anledning av EU:s allmänna dataskyddsförordning. De viktigaste ändringsbehoven gäller att fastställa de personuppgiftsansvariga och ansvarsfördelningen mellan de personuppgiftsansvariga samt att mer noggrannare än nu fastställa för vilka ändamål personuppgifter får behandlas. Under vårsessionen föreslås ändringar i bestämmelserna om lönesubvention i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice i syfte att minska den byråkrati som arbetsgivare möter. Till lönesubventionen inom den tredje sektorn ska det dessutom knytas ett individuellt behovsprövat stöd, en kartläggning av arbetsförmågan och andra tjänster. Under vårsessionen avser regeringen även lämna en proposition om rekryteringsförsök till riksdagen.

Figurserie 1 innehåller en sammanfattning av de åtgärder för utveckling av arbetskraftsservicen som föreslås i regeringsprogrammet för statsminister Rinnes regering, de beslut som regeringen fattade i budgetmanglingen den 17 september 2019 och åtgärderna i sysselsättningspaketet. Regeringen föreslår att anslagen för sysselsättning, arbetskraftsinvandring och integration av invandrare ska öka med nästan 300 miljoner euro jämfört med nivån 2019.

Figur 1. Åtgärder för utveckling av arbetskraftsservicen i regeringsprogrammet för statsminister Antti Rinnes regering, beslut som regeringen fattade i budgetmanglingen den 17 september 2019 och åtgärder i sysselsättningspaketet. Källa: Regeringens budgetmangling den 17 september 2019

Omkostnaderna för arbetskraftsservicen och arbets- och näringsbyråerna på 2010-talet

Under innevarande valperiod fortsätter arbets- och näringsbyråerna sin verksamhet med ökade resurser och förnyade verksamhetsformer. Faktarutan ovan innehåller en sammanfattning av arbets- och näringsbyråernas och deras verksamhets utvecklingssteg på 2010-talet.

I figur 2 visas utvecklingen för arbets- och näringsbyråernas omkostnader på 2010-talet (enligt priserna 2018). Åren 2010–2015 minskade omkostnaderna från 184,4 miljoner euro till 154,2 miljoner euro. Därefter började de öka och uppgick till 174,8 miljoner euro 2017. De årliga variationerna i omkostnaderna har berott på statens produktivitetsprogram, variationerna i användningen av engångsresurser, ökningen av den samordnade upphandlingen och omkostnadsbesparingarna. I regeringens budgetproposition för 2020 uppgår arbets- och näringsbyråernas omkostnader till 196,4 miljoner euro, vilket innebär en ökning på 21,8 miljoner euro jämfört med de beräknade omkostnaderna 2019 (174,6 mn euro).

Ungefär 90 procent av omkostnaderna har varit löneutgifter. År 2010 uppgick arbets- och näringsbyråernas årsverken till 3 641. Till 2013 minskade antalet med 720, och 2014–2018 varierade antalet mellan 2 659 och 3 032. Uppskattningen av antalet årsverken är 2 988 för 2019 och 3 085 för 2020.

Figur 2. Arbets- och näringsbyråernas omkostnader 2010–2019 enligt priserna 2018 (prisindexet för offentliga utgifter har använts i prisomräkningen, statsekonomi, 2010 = 100. Uppgifterna om anslaget i bokslutet har använts som uppgifter för 2010–2018, mom. 32.30.01. *Anslagsuppgifterna i den egentliga budgeten och den första tilläggsbudgeten har använts som uppgifter för 2019. Uppgifterna för 2019 har även presenterats enligt priserna 2018; uppgifterna för första och andra kvartalet 2019 har använts som indextal i prisomräkningen).

Statens revisionsverk granskar effektiviteten och sysselsättningseffekterna av arbets- och näringsbyråernas service och sysselsättningsfrämjande åtgärder – granskningarna blir färdiga våren 2020

De senaste åren har revisionsverket granskat resultaten av enskilda tjänster som tillhandahålls på arbets- och näringsbyråerna. Effekterna av reformen av nätverket av arbets- och näringsbyråer på 2010-talet har inte tidigare utvärderats. Därför utreder revisionsverket i en pågående granskning om nätverkets struktur och servicelinjerna för olika kundgrupper har gjort arbetskraftsservicen mer välfungerande och mer effektiv, förbättrat möjligheterna för arbetssökande att snabbare hitta jobb och förkortat arbetslöshetstiden på önskat sätt. I en annan granskning utreder revisionsverket hur väl arbetskraftsförvaltningen har lyckats tillhandahålla arbetskraftsservice och modernisera skötseln av sysselsättningen 2015–2019. Sysselsättningseffekterna av de regionala sysselsättningsförsöken är ett av föremålen för utvärdering. Resultaten av båda granskningarna blir klara våren 2020.

För att sysselsättningseffekterna av de elektroniska arbetskraftstjänsterna ska kunna utvärderas krävs det att lagringstiden för kunduppgifter i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ska förlängas

I en granskning 2015 utvärderade revisionsverket de elektroniska arbetskraftstjänsterna. Då rekommenderade revisionsverket bland annat att Arbets- och näringsministeriet gjorde en noggrannare utredning av effekterna av webbtjänsterna, säkerställde tillgången till uppgifter som behövs och förbättrade användargränssnittet för webbtjänsterna.

Utifrån uppföljningen av granskningen har ministeriet verkligen sedan 2016 på ett systematiskt sätt följt upp användningsgraden för webbtjänsterna per region och på riksnivå. Användningsgraden beskriver antalet användare av webbtjänster och hur aktivt webbtjänsterna används. Det är dock inte möjligt att baserat på användningsgraden fastställa om tjänsterna har inverkat på att en kund har hittat jobb. En utvärdering av denna fråga skulle kräva att kunduppgifterna lagras under en längre tid än i två år som fastställs i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, eftersom Statistikcentralens uppgifter om olika personers inkomster och ställning på arbetsmarknaden inte är tillgängliga förrän cirka två år efter varje statistikår. Kunduppgifterna i de elektroniska arbetskraftstjänsterna bör lagras i systemen i 3–4 år för att sysselsättningseffekterna av tjänsterna ska kunna utvärderas inom 1–2 år efter användningen av tjänsterna. En lagändring har inte gjorts gällande lagringstiderna för informationsmaterial. En ändring kan emellertid övervägas nu när andra ändringar bereds i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.

Utifrån revisionsverkets uppföljning har de elektroniska arbetskraftstjänsterna också i någon mån förbättrats. Åren 2016–2017 förbättrade utvecklings- och förvaltningscentret användargränssnittet för webbtjänsterna på många olika sätt. Då förbättrades bland annat den visuella utformningen av tjänsterna, och vokabulären harmoniserades. Bedömningen av servicebehovet hos privatkunder har förbättrats med ett profileringsverktyg som hänvisar kunden till en viss linje utifrån bedömningen.

Hösten 2019 och under 2020 ersätts arbets- och näringstjänsternas webbplats för lediga jobb, mol.fi, etappvis med tjänsten työmarkkinatori.fi. Den nya webbtjänsten kommer att omfatta alla offentliga respektive privata webbplatser för arbetsförmedling och tillhandahållare av arbetslivs- och utbildningstjänster. Tjänsten möjliggör även en internationell arbetsförmedling. Työmarkkinatori.fi förutsätter att arbetssökanden är aktiv, bland annat identifierar sin situation på arbetsmarknaden och skapar en kompetensprofil.

Undersökningar visar att arbetskraftsutbildningen ger deltagarna bättre förutsättningar att få jobb – utbildningen skulle ge mest nytta för äldre, långtidsarbetslösa och personer som endast har genomfört den grundläggande utbildningen

Arbets- och näringsbyråerna och NTM-centralerna kan anskaffa sådan arbetskraftsutbildning (yrkesinriktad arbetskraftsutbildning och integrationsutbildning) som inte syftar till en examen eller en del av en examen. I faktarutan i slutet av översikten beskrivs närmare rättsgrunden och innehållet i arbetskraftsutbildningen. I budgeten för 2019 reserverades sammanlagt 137,5 miljoner euro för anskaffning av arbetskraftsutbildning. Yrkesutbildningen står för 74,4 miljoner euro och integrationsutbildningen för 61,4 miljoner euro (mom. 32.30.51 Offentlig arbetskrafts- och företagsservice) av totalbeloppet. I regeringens budgetproposition för 2020 föreslås en reservering på sammanlagt 129,1 miljoner euro för anskaffning av arbetskraftsutbildning. Yrkesutbildningen står för 67,7 miljoner euro och integrationsutbildningen för 60,4 miljoner euro av totalbeloppet.

Enligt en litteraturöversikt som revisionsverket har beställt hos Näringslivets forskningsinstitut (Aktiivisen työvoimapolitiikan toimenpiteiden vaikuttavuus Suomessa: taloustieteellisen tutkimuskirjallisuuden katsaus. Miika Päällysaho, Etla 22.9.2018) och enligt en utredning som har beställts av Statsrådets kansli har den arbetskraftsutbildning, inklusive yrkesinriktade arbetskraftsutbildning, som arbets- och näringsbyråerna har anskaffat förbättrat förutsättningarna för deltagarna att få jobb. Resultatet kan påverkas av att personer som nyss blivit arbetslösa oftare hänvisas till arbetskraftsutbildningen än till andra arbetskraftspolitiska åtgärder. Personer som deltar i den yrkesinriktade arbetskraftsutbildningen är vanligen 26–54-åriga arbetslösa som har avlagt examen på mellanstadiet eller högre examen. Därför kan det antas att deltagarna i princip har goda förutsättningar att få jobb på den öppna marknaden även utan utbildningen. Endast mindre än en femtedel av deltagarna är långtidsarbetslösa, trots att undersökningar10 visar att den yrkesinriktade arbetskraftsutbildningen bättre gynnar i synnerhet äldre, långtidsarbetslösa och personer som endast har genomfört den grundläggande utbildningen.

Styrkorna hos integrationsutbildningen, som ordnas som arbetskraftsutbildning, anses allmänt vara arbetslivspraktik som ingår i utbildningen och en snabb antagning av invandrare till utbildningen. Utifrån revisionsverkets granskning uppnås sällan den nivå på språkkunskaper som eftersträvas i integrationsutbildningen av invandrare som har passerat läropliktsåldern. Åren 2013–2016 uppnåddes den kunskapsnivå som behövs i arbete och fortsatta studier (B1-nivån) endast av mindre än 35 procent av dem som genomgick integrationsutbildningen. Bedömningen och uppföljningen av integrationsutbildningens genomslagskraft behandlades närmare i revisionsverkets föregående översikt.

Förbättring behövs vad gäller att sätta upp mål för arbetskraftsutbildningens genomslagskraft och att följa upp genomslagskraften

I statsbudgeten är målet för den yrkesinriktade arbetskraftsutbildningens genomslagskraft den andel som är arbetslösa tre månader efter utbildningen (%). Enligt revisionsverkets tolkning är antagandet att inga andra faktorer än utbildningen påverkar hur en person som deltar i utbildningen får jobb. Eftersom en del av deltagarna med tiden skulle få jobb även utan utbildningen, bör målet fastställas till exempel utgående från hur många procentenheter sannolikheten för att få jobb förväntas öka med för deltagare i arbetskraftsutbildningen. Uppföljning av ett sådant mål skulle kräva en långsiktig utvärdering av sysselsättningseffekterna av utbildningen.

I revisionsverkets granskning presenteras ett exempel på ovannämnda utvärdering av sysselsättningseffekterna av utbildningen. Granskningen handlade om företagarutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning. Företagarutbildningen saknar separat uppställda resultatmål och uppföljningsmätare. År 2014 gjordes en konsekvensbedömning av företagarutbildningen bland deltagarna. Utifrån resultaten ökade företagarutbildningen sysselsättningssannolikheten hos deltagarna med i genomsnitt 10 procentenheter, när det hade gått 0,5–1,5 år från utbildningen. Över 10 procent av deltagarna hade fått företagarinkomster under granskningsperioden. Inkomsten var dock låg. År 2015 var den i genomsnitt 1 200 euro i denna grupp. Exemplet visar att det är möjligt att bedöma sannolikheten för att deltagare i arbetskraftsutbildningen får jobb.

Resultaten av granskningen stöds av en nyss offentliggjord utredning som beställts av Statsrådets kansli. I utredningen utvärderades fördelarna och kostnaderna för olika arbetskraftspolitiska åtgärder (lönesubvention, arbetspraktik, arbetslivsträning, läroavtalsutbildning, startpeng). I utredningen konstateras det att kostnaderna för yrkesinriktad arbetskraftsutbildning i genomsnitt är större än för övriga åtgärder. Det verkar dock som om de leder till en bättre sysselsättning och en högre inkomst inom 1–2 år efter att utbildningen inletts.

Sammanslagning av arbets- och näringsbyråernas respektive NTM-centralernas företagarutbildning bör övervägas

Företagarutbildningens genomslagskraft var tämligen anspråkslös. En förklaring är att deltagarna enligt arbetskraftsmyndigheten inte förväntas starta ett eget företag direkt efter utbildningen, utan utbildningen är ett allmänt informationspaket om företagande. Utbildningsgrupperna kan bestå av arbetslösa, personer som arbetar och personer som precis har inlett företagsverksamhet. En del av dem som genomgår utbildningen kan få ett avlönat arbete eller börja studera. Dessutom börjar många efter utbildningen fundera på att bli företagare, komplettera affärsplanen eller kartlägga finansieringen för att starta ett eget företag. Vid en granskning upptäckte revisionsverket skillnader mellan arbets- och näringsbyråer i kriterierna för val av studerande och hänvisningen av kunder till företagarutbildningen under olika tidsperioder. Utbildningens genomslagskraft skulle kunna öka om utbildningen riktades till personer som redan har en tydlig plan och motivation att starta ett eget företag. Utifrån granskningen har cirka 3 miljoner euro per år på riksnivå använts för företagarutbildning som ordnats som arbetskraftsutbildning under de senaste åren. Ungefär 3 000 personer per år har genomgått utbildningen. Utbildningen pågår i genomsnitt under en månad.

Sedan 2014 är syftet med NTM-centralernas utvecklingstjänster för företag att stöda SME-företag i att utveckla och öka den egna verksamheten. Utvecklingstjänsterna är några dagar långa analys-, konsulterings- och utbildningstjänster som syftar till att utveckla kundens affärsverksamhet. Ofta är tjänsterna det första steget till att använda andra företagstjänster, såsom understöd för utvecklande av företag och Business Finlands tjänster. NTM-centralerna betalar 70–80 procent av de tjänster som köps från olika tjänsteproducenter. År 2018 beviljades mer än 3 000 sökande utvecklingstjänster, och cirka 12 miljoner euro användes för tjänsterna. Utifrån en utredning som beställts av Arbets- och näringsministeriet är processen för utvecklingstjänsterna för företag fungerande och kundnöjdheten ligger på en god nivå. Utvecklingstjänsterna används av företag som inte annars skulle anlita offentliga företagstjänster eller andra experttjänster. Utvecklingstjänsterna har bidragit till att företagens affärskompetens har blivit starkare och företagens omsättning och produktivitet därigenom har ökat.

Trots att utvecklingstjänsterna för företag och arbetskraftsutbildningen bygger på en och samma rättsgrund, nämligen lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, och NTM-centralerna samordnar anskaffningen av bägge tjänsterna, ordnas och styrs tjänsterna separat från varandra. I så fall kan vi ställa en fråga om huruvida det är ändamålsenligt att NTM-centralerna ordnar företagarutbildningen enligt två olika principer. Skulle företagarutbildningens genomslagskraft öka om den företagarutbildning som ges som arbetskraftsutbildning och den företagarutbildning som ges som utvecklingstjänster för företag slogs samman?

Arbetskraftsutbildningen har anskaffats med iakttagande av lagstiftningen och med fokus på kvaliteten

I sin granskning upptäckte revisionsverket inga större skillnader mellan NTM-centraler i rutinerna för anskaffning av företagarutbildningstjänster. Rutinerna var förenliga med upphandlingsbestämmelserna. I urvalskriterierna för besluten om anskaffning av företagarutbildningstjänster hade större vikt lagts på kvaliteten än priset. Dessutom följs kvaliteten på olika utbildningskurser upp utifrån kundrespons, men insamlingen av respons är dock inte heltäckande. Det kan anses vara en brist eftersom kvaliteten är ett viktigt kriterium för anskaffning av utbildningstjänster.

Revisionsverket drog också samma slutsatser vid granskningen av integrationsutbildningen. Upphandlingen av integrationsutbildning har genomförts planmässigt vid NTM- centralerna, och vid konkurrensutsättningen har centralerna iakttagit lagstiftningen och betonat kvaliteten. NTM-centralerna har en omfattande prövningsrätt vid upphandling av utbildning, varför utbildningen kan betonas på olika sätt i olika regioner. Utifrån granskningen är Arbets- och näringsministeriets styrning ändamålsenlig när hänsyn tas till de stora skillnaderna mellan regioner i behovet av integration av invandrare. Utifrån kostnaderna gjordes cirka 40 procent av utbildningsanskaffningarna i området för NTM-centralen i Nyland. Där var utbildningen också förmånligast.

Enligt beräkningarna vid granskningen sjönk medelpriset på studerandearbetsdag i integrationsutbildningen med cirka 5 procent mellan 2015 och 2016. Nedgången påverkades delvis av att utbildningsvolymen ökade. År 2016 var den integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftsutbildning nästan lika dyrt (6 144 euro/studerande/år) som gymnasieutbildningen (6 148 euro/studerande/år) och betydligt billigare än den grundläggande yrkesutbildningen (10 465 euro/studerande/år).

Figur 3. Arbetskraftsutbildningens struktur och målsättning. Källa: Företagarutbildning som en del av yrkesinriktad arbetskraftsutbildning. Revisionsberättelse 8/2018.

kategorier