Helhetseffekterna av statens direkta stöd, ersättningar och skattestöd till det privata skogsbruket bör bedömas bättre än i nuläget. Det finns också utrymme för utveckling av samordningen av de mål för främjandet av virkesproduktionen och tryggandet av den biologiska mångfalden som ställts upp för finansieringssystemen. Finansministeriet, jord- och skogsbruksministeriet samt miljöministeriet ska utveckla inriktningen av, villkoren för och uppföljningen av stödsystemen så att de som helhet betjänar så många som möjligt av de mål som staten ställt upp för de privatägda skogarna.
Staten har anvisat direkta stöd och ersättningar samt skattestöd till privata skogsägare. De tre största incitamentssystemen mätt i eurobelopp är de tidsbundna finansieringsstöden för hållbart skogsbruk (Kemera), kompensationerna inom ramen för handlingsprogrammet för den biologiska mångfalden i skogarna i södra Finland (METSO) samt skattestöden, såsom skogsavdraget. Under de senaste åren har de direkta stöden uppgått till cirka 70–100 miljoner euro och de indirekta skattestöden till uppskattningsvis 170 miljoner euro per år. Uppskattningarna av skattestöden är inte till alla delar exakta.
Vid revisionen utreddes effektiviteten i de olika stödformerna inom det privata skogsbruket med fokus på målen för att främja virkesproduktionen och trygga den biologiska mångfalden. Samtidigt utvärderades hur finansieringssystemen fungerar som helhet i fråga om dessa två huvudmål.
Staten har snart i hundra år stött virkesproduktionen i privatägda skogar. Kemerastödsystemet, som administreras av jord- och skogsbruksministeriet, har varit i bruk sedan 1997. Systemet har förändrats rätt lite, trots att skogsbrukets verksamhetsmiljö samtidigt har förändrats avsevärt. Avsikten är att det nya incitamentsystemet för skogsbruket (Metka) ska träda i kraft i början av 2024. Omkring 80–90 procent av Kemerastödet har använts för att främja virkesproduktionen. Utifrån revisionsiakttagelserna behövs dock bättre bevis på incitamenteffekterna av stödet för virkesproduktionen och robustare grunder för stödet i en situation där det finns en fungerande marknad för virke.
Staten främjar virkesproduktionen och -utbudet också med olika skattestöd. De syns inte i statsbudgeten utan är förlorade skatteinkomster. Effekterna av skattestöden till det privata skogsbruket eller deras sporrande inverkan har inte undersökts. Skattestöden beaktas inte heller i besluten om direktstöd för virkesproduktion. Kombinationen av olika stöd ökar risken för att det offentliga stödet åsidosätter privata investeringar och samtidigt försämrar motiveringsgrunden för stöden.
Det andra huvudmålet i Kemerasystemet har varit att trygga skogens biologiska mångfald. Man har ansett att målet i första hand uppfylls genom miljöstödet och naturvårdsprojekten inom ramen för Kemerasystemet. Dessa räknas som en del av METSO-programmet. Dessutom har man inkluderat enskilda miljövillkor i stödvillkoren för virkesproduktionen inom Kemerasystemet, men deras verkningsfullhet följs inte upp. Stöden för virkesproduktionen och villkoren för dem har inte till alla delar varit förenliga med mångfaldsmålet.
Finansieringen av METSO-programmet består av 10-åriga miljöstöd och naturvårdsstöd inom ramen för Kemerasystemet samt av anslag för skydd och naturvård som förvaltas av miljöministeriet. Det kvantitativa skyddsmålet för programmet torde uppnås senast 2025, men det är osäkert i fråga om Kemerastöden. Också kvaliteten på skyddet har varit god. Statens revisionsverk rekommenderar dock att ministerierna tillsammans utreder metoder för att vidareutveckla programmets kostnadseffektivitet och verkningsfullhet. En utredning behövs bland annat om ändamålsenligheten i de tidsbundna skyddsavtalen, eftersom de medför en risk för att den skyddsinsats som staten redan gjort går förlorad när avtalet upphör.
Tilläggsuppgifter
