Jord- och skogsbruk

Miljöministeriet och jord- och skogsbruksministeriet har i sin styrning inte i tillräcklig grad sett till kostnadseffektiviteten i den statliga finansieringen för att minska näringsbelastningen från jordbruket. Ministerierna bör tydligt och välgrundat definiera målen för minskningen av belastningen, koncentrera finansieringen till de mest kostnadseffektiva åtgärderna och ställena samt producera systematisk information om finansieringens effekter.

Investeringarna har ett tydligt positivt samband med gårdarnas lönsamhet, men investeringsstödets effekt kan inte utvärderas med den nuvarande informationen. Stödsystemet motsvarar inte heller dagens modell för jordbruket, som utvecklas i riktningen mot företagsverksamhet.

Helhetseffekterna av statens direkta stöd, ersättningar och skattestöd till det privata skogsbruket bör bedömas bättre än i nuläget. Det finns också utrymme för utveckling av samordningen av de mål för främjandet av virkesproduktionen och tryggandet av den biologiska mångfalden som ställts upp för finansieringssystemen. Finansministeriet, jord- och skogsbruksministeriet samt miljöministeriet ska utveckla inriktningen av, villkoren för och uppföljningen av stödsystemen så att de som helhet betjänar så många som möjligt av de mål som staten ställt upp för de privatägda skogarna.

Statsbidragsmyndigheterna har till väsentliga delar förvaltat understöden som beviljas av avkastningen av penningspel i enlighet med bestämmelserna, men det finns brister i övervakningen. Processen för beviljande av bidrag är inte tillräckligt transparent i alla avseenden och effektivitetsperspektivet verkar inte styra fördelningen av understöden särskilt mycket.

Staten reglerar gruvverksamheten på många olika sätt och för gruvverksamhet behövs många olika tillstånd. Ofta talar man i samband med gruvor också om en så kallad social koncession, som syftar till att förebygga konflikter mellan gruvan och lokalbefolkningen.

Gruvdriftens ekonomiska, sociala och ekologiska hållbarhet diskuteras i Finland, EU och globalt. Alla dessa delområden inom hållbar gruvdrift kan ha betydelse för den statliga ekonomins hållbarhet.

Syftet med revisionen är att ta fram information om nuläget för Finlands beredskap för exceptionella situationer och störningar, samt att bidra till att på ett kostnadseffektivt sätt lösa de problem som uppstått under covid-19-pandemin. Försörjningsberedskapscentralens balansräkning var strax över 2 miljarder euro i slutet av 2019. I praktiken har ämbetsverken och inrättningarna inom så gott som alla förvaltningsområden utgifter för försörjningsberedskap. Den egentliga revisionen fokuserar på de branscher som bedöms ha påverkats mest av covid-19-pandemin.

Makera fick 90 miljoner i tilläggsfinansiering inom regeringens spetsprojekt för bioekonomi. Tilläggsfinansieringens effekter på genomförandet av bioekonomistrategin kan dock inte utvärderas separat eftersom tilläggsfinansieringen är fast integrerad i den övriga finansieringen av jordbrukets investeringsstöd. Jordbruksförvaltningen bör utvärdera de olika investeringsstödformernas statsfinansiella lönsamhet. Den bör också utvärdera hur väl effektmålen för de understödda investeringarna uppfylls.

Förvaltningen av stöd till jordbruket är komplex. Huvudfrågan vid revisionen var om förvaltningen för stöd till jordbruket fungerar effektivt och lagenligt.