I Finland har man sedan 1990-talet ställt upp ambitiösa politiska mål för byggandet av flervåningshus i trä. Önskade framsteg har dock inte gjorts inom denna typ av byggande.
Skribent
I regeringsprogrammen har man strävat efter att främja träbyggande sedan 1990-talet. I programmet för träbyggande 2016–2022 är målet att hela 46 procent av de bostadsvåningshus som byggs ska ha träkonstruktion 2025. Detta mål kommer inte att uppnås.
Målen om kolneutralitet har också ökat efterfrågan på träbyggande på exportmarknaden. Tills vidare har exporten dock varit obetydlig.
I Finland har det sociala bostadsbyggandet (ARA-produktionen) haft en central roll för att göra byggandet av flervåningshus i trä allmännare. Sedan 2015 har 2–5 ARA-finansierade projekt för flervåningshus i trä (200–300 bostäder) genomförts årligen.
Statens revisionsverk har utrett ämnet i sin nyligen publicerade revision Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet (ARA) som verkställare av bostadspolitiken samt i dess bakgrundspromemoria Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet (ARA) som främjare av ägarboende och byggande av våningshus i trä.
Träbyggnadsprojekt är för dyra
Byggandet av flervåningshus i trä begränsas av den allmänna konservatismen inom byggbranschen. Stora projekt för flervåningshus i trä hör ofta till de första experimentella byggobjekten för dem som genomför dem. Inom branschen strävar man i allmänhet efter att undvika risker och hålla sig till beprövade material.
De industriella processerna inom träbyggandet är inte heller ännu tillräckligt effektiva. Dessutom är leverantörerna av träkonstruktionsdelar för närvarande mycket små företag med begränsad färdighet att ansvara för eventuella fel. Ett annat problem är att konkurrensen inte fungerar vid byggande av flervåningshus i trä.
Att byggkostnaderna är högre än vid betongbyggande är också ett hinder för att träbyggandet ska bli vanligare. I synnerhet i huvudstadsregionen kan den nuvarande höga kostnadsnivån medföra att träbyggnadsprojekt kan vara för dyra för att genomföra med ARA-finansiering.
En central utmaning är att göra träbyggandet till en del av det grundläggande bostadsbyggandet
Att stora byggfirmor skulle visa större intresse för entreprenader för byggande av flervåningshus i trä skulle sannolikt befästa byggpraxisen och främja utnyttjandet av trä som material. Samtidigt skulle en fungerande marknad för byggande av flervåningshus i trä kunna uppstå.
För närvarande används många olika oetablerade tekniska lösningar inom träbyggandet. Det är arbetsamt att säkerställa att dessa lösningar är hållbara under byggnadens hela livscykel. Utvecklingen av standardiserad byggteknik skulle kunna öka utbudet av träbyggande. En utmaning är också den långa genomförandetiden för projekt för flervåningshus i trä. En förkortning av tiden skulle effektivisera träbyggandet och sänka byggkostnaderna.
Också konkurrensutsättningspraxisen kan utvecklas. En möjlighet är att göra anbudsförfrågan så att man i stället för en exakt beskrivning av upphandlingsobjektet uppger den upphandlande enhetens mål. Då har anbudsgivarna möjlighet att välja den metod som lämpar sig bäst för objektet och deras händer binds inte i onödan. Projekten kan också genomföras som totalentreprenader, varvid entreprenören ansvarar för hela byggprojektets genomförande. Då kan entreprenören erbjuda lämpliga lösningar för byggobjektet.
För närvarande är utmaningen att göra träbyggandet till en etablerad del av det grundläggande bostadsbyggandet. Då skulle det inte grunda sig på genomförandet av enskilda pilotprojekt.
Det är möjligt att få förhöjt startbidrag för byggandet av ARA-finansierade hyreshus i trä. Understödet har i sig en främjande effekt på träbyggandet. Det är dock inte klart hur betydande denna sporrande effekt är vid valet av material för byggnader.
