Arbetsrelaterad invandring – Migrationsförvaltningens effektivitet, kundorientering samt rekrytering av utländsk arbetskraft till social- och hälsovårdsbranschen

De myndigheter som ansvarar för den arbetsrelaterade invandringen bör satsa på smidigare tillståndsprocesser utöver för specialsakkuniga även för arbetstagare och företagare och deras familjemedlemmar samt på ett kundorienterat tillståndssystem. För att målen för den arbetsrelaterade invandringen ska kunna uppnås måste också myndigheternas samarbete intensifieras och invandrarnas språkkunskaper och professionella kompetens förbättras.

Vid revisionen utreddes myndighetsåtgärder och administrativa processer i anslutning till arbetsrelaterad invandring. Särskilt utreddes huruvida processerna är effektiva och kundorienterade och huruvida samarbetet mellan myndigheterna fungerar.

Finlands befolkning och antalet sysselsatta ökar endast genom invandring. Sedan 2003 har det skrivits in i regeringsprogrammen att främjande av arbetsrelaterad invandring är ett sätt att förbättra den demografiska försörjningskvoten, stärka ekonomin och underlätta situationen i branscher som lider av arbetskraftsbrist.

Överföringen av förvaltningen av arbetsrelaterad invandring på arbets- och näringsministeriets ansvar har synts som en målmedveten utveckling av arbetstillståndsprocesserna. Specialsakkunnigas och tillväxtföretagares tillstånd behandlas inom den utsatta tiden på två veckor. Arbets- och näringsministeriet strävar efter att ytterligare påskynda tillståndsprocessen för specialsakkunniga genom servicelöftet om expressfiler och det därtill relaterade nationella så kallade D-visumet, som trädde i kraft i juni 2022. Utifrån revisionen förutsätter ett fullständigt införande av D-visumet dock ytterligare förvaltningsåtgärder och en bedömning av kostnads- och nyttoförhållandet. Enligt Finlands beskickningar utomlands ansökte endast en bråkdel av de specialsakkunniga om D-visum under de första månaderna av giltighetstiden och andelen uppskattas inte öka nämnvärt.

Arbetskraftsbristen inom social- och hälsovårdsbranschen är stor, men åtgärderna för att främja den arbetsrelaterade invandringen har varit obetydliga. Förutsägandet av kompetens- och arbetskraftsbehovet inom social- och hälsovårdsbranschen skulle kräva att en bestående praxis och organisation och ett bestående kunskapsunderlag skulle skapas. Dessutom borde staten, kommunerna och näringslivet samarbeta för att förbättra invandrarnas språkkunskaper och professionella kompetens.

kategorier