Coronaviruset sprids inom ekonomin rentav snabbare än bland människor. Kommunernas skatteintäkter minskar samtidigt som coronabekämpningen ökar social- och hälsovårdskostnaderna. Enligt Kommunförbundets beräkningar kommer kommunalekonomin att försvagas med minst 1,5 miljard euro 2020. Staten skjuter till 500 miljoner euro till kommunerna omedelbart och ytterligare minst en miljard euro utlovas i den tredje tilläggsbudgeten i maj. Artikeln ingår i en serie blogginlägg om coronavirusets konsekvenser för ekonomin.
Skribenter
Jenni Kellokumpu
Senior ekonom, ED
Övervakning och tillsyn
Företagens kraftigt försvagade lönsamhet och den häftiga ökningen av arbetslösheten och permitteringarna syns i kommunernas skatteutfall i april, det vill säga med en månads fördröjning. Sämre lönsamhet för företagen och minskande sysselsättning drabbar ekonomin speciellt i de kommuner där servicesektorn spelar en stor roll.
Ett stort hål i kassan uppstår sannolikt också på orter med en stor industriarbetsgivare som har en stor effekt på såväl samfundsskatteutfallet som kommunalskatten. Kommunen kan hamna i trångmål om företaget måste skära ner verksamheten till följd av sinande efterfrågan eller problem i leverantörskedjan.
Enligt skatteprognosen av 3 april 2020 som Kommunförbundet tagit fram i samarbete med Finansministeriet och skatteförvaltningen kommer skatteutfallet inom kommunalekonomin att minska med 2,8 procent i år jämfört med i fjol. Det är lika med en minskning med 645 miljoner euro i kommunernas intäkter. Prognosen vilar på antagandet att BNP minskar med mer än 5 procent i år och ökar med cirka 1 procent nästa år. Permitteringarna beräknas omfatta drygt 400 000 personer och den akuta krisen antas pågå tre månader. Om BNP rasar 6 procent eller mer och om restriktionerna hålls kvar längre än tre månader kommer skatteutfallet att minska mer än vad siffrorna i prognosen anger.
Stora skillnader i kommunernas och landskapens inkomststrukturer
Det finns stora skillnader i inkomststrukturerna och skatteintäkternas betydelse beroende på kommun och landskap. Nylands finansiering består främst av intäkter från kommunalskatt och samfundsskatt, vilka kommer att minska under en lågkonjunktur. I Kajanaland, Södra Österbotten, Lappland, Norra Karelen och Södra Savolax är skattefinansieringens andel mindre än hälften av den kommunala inkomstfinansieringen. I dessa landskap utgör statsandelarna över 40 procent av kommunens intäkter, med undantag för Lappland och även där är statsandelarnas andel nästan 40 procent. Coronakrisen kommer att göra även Nyland tillfälligt beroende av staten.
Staten stöttar den ansträngda kommunalekonomin
Samtidigt som kommunernas skatteinkomst minskar ökar deras social- och hälsovårdskostnader då allt fler människor behöver vård på sjukhus och i hemmen på grund av coronaviruset. Enligt Kommunförbundets enkät bland de 24 största städerna beräknas social- och hälsovårdskostnaderna öka med minst 400 miljoner euro. Kostnaderna för räddningsväsendet med mera förväntas öka med cirka 100 miljoner euro.
Mindre skatteintäkter och mer kostnader jämfört med ifjol innebär ett kassahål på cirka 1,35 miljarder euro för kommunerna. Regeringen lindrar kommunernas ekonomiska kris omedelbart genom att kompensera uteblivna skatteintäkter med 547 miljoner euro, som kommer att återkrävas 2021. Regeringen beslutade också i ramförhandlingarna att stödja kommunernas ekonomi med minst en miljard euro i tilläggsbudgeten som lämnas i maj.
Kriskommunerna blir sannolikt fler
Den kommunala ekonomin var ansträngd redan före coronakrisen. Enligt nationalräkenskaperna var underskottet i kommunalekonomin 1,2 procent i förhållande till BNP 2019. Finansministeriets färska beräkningar anger att underskottet sannolikt ökar ytterligare något de närmaste åren.
Det som är anmärkningsvärt är polariseringen inom kommunalekonomin. År 2018 uppfyllde fem kommuner kriterierna för utvärderingsförfarandet i fråga om kommuner som har en speciellt svår ekonomisk ställning (s.k. kriskommunsförfarandet). Antalet sådana kommuner antas öka de närmaste åren och även större kommuner än tidigare kommer att omfattas av förfarandet. En betydande del av kommunerna har inte haft en hållbar ekonomi ens i normalläget med sina nuvarande intäkter och utgifter.
Genom coronapandemin kommer många kommuner att hamna i en akut kris. EU har aktiverat undantagsbestämmelsen i stabilitets- och tillväxtpakten för att medlemsländerna ska kunna låta budgetunderskotten överskrida de gränser som fastställs i regelverket. På samma sätt är Finlands regering beredd att släppa på kriterierna för kriskommunsförfarandet för att kommunerna och samkommunerna ska kunna ha större underskott i år utan risk för krisförfarandet.
Tillfälliga eftergifter är nödvändiga men de undanröjer inte behovet av att åtgärda hållbarheten i kommunalekonomin och finansieringen av kommunernas uppgifter på lång sikt. Ett fullgott och fungerande kriskommunsförfarande behövs även i framtiden.
